Knitting Cath!

Sticklös

2007-05-26T21:09:00.000+02:00

Det är bara att inse. Jag har slutat sticka. I alla fall just nu. Det går bara inte, fast att jag vill. Det är jättetråkigt! Men vad kan jag göra?

Hur svårt kan det vara?

2006-10-17T16:58:00.000+02:00

Spetsstickning. Jag tappar maskor hela tiden. Och ni ska inte tro att jag kan plocka upp dem och fortsätta, nej med alla omslag som är så blir det till att repa. Jag har nu börjat om för jag tror det är sjunde gången. Har hunnit byta garn också, hittade ett alpacagarn i rätt brun nyans på Trassel i Täby. Det rätt så fantastiska är att jag inte har gett upp ännu. Om jag bara lyckas koncentrera mig så ska det nog bli en mössa till slut!

Kanske, kanske

2006-10-06T16:20:00.000+02:00

Min syster kom förbi för några dagar sen, och ville ha hjälp att komma igång med en mössa som hon ska sticka. Samtidigt hittade hon en annan mössa som hon vill ha, och bad MIG att sticka den! Jag som inte har stickat nåt på evigheters evighet! Närmare bestämt sen i november förra året. Men det konstiga hände, vi gick till garnaffären och helt plötsligt kände jag lust. Hon köpte garn och allt ligger här, det är bara att sätta igång. Kanske ikväll? Håll tummarna för mig!

Tack

2006-03-16T20:30:00.000+01:00

för alla värmande ord! Jag har lagt fram garn och stickor och tittar på dem då och då. Än har jag inte gett upp.
Dagen idag har jag spenderat i ett rum på akuten. Jag fick dricka bedövningsmedel och blev sen hemskickad med misstänkt magsår, medicin och remiss till gastroskopi. Hurra. Nåja, bara det slutar göra så himla ont i magen.

Dilemma

2006-03-01T13:19:00.000+01:00

Jag har hundratals nystan i olika färger och kvaliteter. Jag har tillgång till hur många beskrivningar som helst. Jag har massvis med stickor, både raka och runda, i olika tjocklekar. Jag har lust att sticka, lust att skapa. Jag har tid.

Så varför vill det sig inte? Det förstår jag faktiskt inte. Jag VILL så gärna, men jag FÖRMÅR inte. Eller visst förstår jag. Utbränd och deprimerad, orkar inget, vill inget, förmår inget. Men jag mår ju bättre nu? Jag skulle kunna sticka flera timmar varje dag! Det skulle vara så jätteroligt! Snälla, ge mig lust, ork och förmåga. Någon?!

Inga stickiga äventyr

2006-01-16T12:55:00.000+01:00

Jag verkar helt ha tappat lusten att sticka. Varför vet jag inte, men jag känner mig helt säker på att lusten snart kommer tillbaka. Så jag återkommer ...

Festival-yra

2005-11-10T21:59:00.000+01:00

Ja, så har det varit mässa igen, och jag var knappast ensam i blogvärlden om att besöka höstens Syfestival i Sollentuna. Tror minsann att jag kände igen ett ansikte här och där. Jag och syster var där på fredagen, men jag var nog inte riktigt på shopping-humör för jag kom bara hem med det här;

Vilket i och för sig inte är nåt "bara". Nej tvärtom, 200 g alldeles underbart mjukt alpaca-garn från Nysta. Vad det ska bli har jag inte bestämt ännu, just nu njuter jag bara av att äga det. Tänk så konstig man kan vara. Nåväl, lördagen förflöt och söndagen infann sig. Sista dagen på mässan. Varför köpte jag inte lite ullgarn från Naturgarn? Och hade jag inte sett ett mönster på en mössa som såg exakt ut som en sån som min kamrat vill ha? Syrran var inte ett dugg svårövertalad, och så kom det sig att vi gjorde ett besök till.
Och se, lyckades jag inte bättre den här gången?! Tio stycken härliga härvor 3-trådigt ullgarn från Naturgarn;

Tänkte att jag skulle få användning för all Kool-Aid som jag köpte i Chicago. Och titta här, en nästan ihopsydd mössa till kamrat F.

Allt som allt får man väl säga att det var en bra helg, och att jag har utökat mitt garnförråd litegrann. Det slank visst med ett par tre möss-nystan också, och några rundstickor. Japp. En bra helg.

Världens sötaste Blanka ...

2005-10-24T18:40:00.000+02:00

Alltså, visst förtjänar man ett alldeles eget inlägg när man nu agerat fotomodell och allt?! Här är Blanka i sin nya mössa:

Gääsp, man blir verkligen trött av att jobba som fotomodell!

Baby Tart

2005-10-11T11:33:00.000+02:00

Äntligen klar - så här blev lilla Blankas mössa:

London, del två.

2005-10-08T20:53:00.000+02:00

Jag skrev ju att jag skulle lägga ut bilder på mina London-inköp, men jag tror faktiskt att ni bara får se en - för det var den enda bilden som blev bra. Så här är de två tidningar jag hittade; höstnumret av Vogue Knitting och september-dito av Simply Knitting.

Jag har kämpat som en dåre med Baby Tart från Knitty ... aldrig har jag väl varit med om en stickning som bråkat så mycket! Visserligen var det första gången jag stickade muscher, men så himla svårt är det ju inte?! Äsch, jag bara tappade maskor hela tiden, och fick repa upp eftersom jag inte vet hur man plockar upp tappade maskor i en musch. Trist ord, förresten. Bobble låter bättre tycker jag. Hursomhelst, nu är den äntligen(!) klar och jag pustar ut. Just nu sitter den på en ballong och meningen är att den ska torka så. Hoppas, hoppas, hoppas att den passar lilla Blankas huvud nu då.

Tack för tips om presenten! Jag har så svårt att bestämma mig, och börjar på än det ena och än det andra, och sen repar jag ... snart nog är det dags för ett beslut, för den tjugonionde oktober närmar sig med stormsteg.

Donna bildbevis

2005-09-03T17:22:00.000+02:00

Så går det utan assistent. Till höger (om man tittar noga) syns resårdelen som ska ge tröjan den perfekta passformen på min nya, kurviga kropp.

Förresten, jag behöver tips på en outstanding namn-givnings-fest-present till en då sju månader ung tjej. Det räcker inte med att sticka en tröja, det ska helst vara något snyggt och användbart och där hennes tre namn finns med ... hjälp?!

Uppdatering Donna

2005-09-03T16:13:00.000+02:00

Det går framåt med min Donna, sakta men säkert. Med betoning på sakta. Jag har stickat en 36 centimeter på bakstycket, och så har jag gjort mudden på framstycket. Anledningen till det snigel-aktiga tempot verkar vara min depression ... jag vill, men det blir liksom inget gjort.
Detta gäller allt jag vill/bör göra. Jag har tidigare inbillat mig att stickningen har haft en alldeles egen prioritering, men det verkar inte vara sant ... Nå, än så länge går det framåt som sagt och jag är glad för det. Garnet delar sig hela tiden och det är ett stort minus, men i det stora hela är det en trevlig stickning. Bildbevis på gång, så fort min ftp-överföring funkar som den ska.

London, del ett.

2005-09-03T15:10:00.000+02:00

Tack Marie, för tipset om Liberty. Det gjorde att jag lättare kunde googla fram information och bittert konstatera att det bara fanns två ställen att köpa garn på i centrala London; Liberty och John Lewis. På det senare stället lärde jag mig ett nytt roligt ord; haberdashery. Ett ord som visade sig betyda rätt och slätt "sybehör" - om vi inte hade varit i USA för då hade det betytt "herrekipering". Nåja. Vi hade fantastiskt roligt de tre dagarna vi var där, och när vi plötsligt råkade befinna oss utanför JL så var vi ju tvungna att gå in, trots att jag läst att där skulle vara stressigt och mycket folk. Det var det. Och garnerna var dyra. Dyra, men ack så gosiga. Hursomhelst, det gick inte att titta på ett garn utan att känna av denna stress och expediternas liksom otåliga blickar, så vi gick därifrån tomhänta. (Nästan. Jag köpte faktiskt ett gäng röda trollsländor att sy fast på min nyinköpta väska för att piffa upp den lite.)

Tja, och Liberty hamnade vi liksom aldrig på. Fast jag hade ingen förhoppning om att det skulle vara billigare där, så det var lika bra. Att släppa lös min syster och mig i en storstad så där, det kan bara sluta på ett sätt. Som de shopaholics vi är (jag i alla fall) rände vi in i varenda affär som såg intressant ut och det var ju i princip varenda en. Vi power-vilade på närmaste Starbucks och fortsatte sen med väsentligheterna. Shopping. Fast jag hade en annan önskan också, jag hade nämligen luskat ut att på Selfridges finns en tatuerar-studio. Jag har gått och sugit på den karamellen ett bra tag, och det här kändes som ett bra valt tillfälle. Sista dagen i London blev det en liten tattis på min högra ankel. Jag har aldrig gjort en liten tatuering förut, så jag blev förvånad över hur lite den blödde efteråt, och hur snabbt den slutade ömma. Min syster ville inte vara sämre. Efter många "ska jag, ska jag inte" så tog hon mod till sig och piercade näsan! Så vi kom hem med varsin lite annorlunda souvenir. Jag var sugen på en näspärla jag med, men vad som inte lockade mig var att rengöra den tre gånger om dan i minst två månader - och tur var väl det, för på flygresan hem blev jag rejält förkyld. Riktigt så roligt tycker jag nog inte att det är med smärta. Brrrr!
Vad jag köpte i London? Så fort jag orkat fotografera prylarna så dyker de upp här. Watch out for London, del två.

London

2005-08-21T18:11:00.000+02:00

Ja, det är alldeles fantastiskt och alldeles sant - jag åker till London på tisdag. Så till den stora frågan; Var hittar jag alla trevliga garnaffärer? För de finns väl? Någon som vet?

Ny knapp

2005-08-13T18:28:00.000+02:00

Jag har gjort en ny knapp. En som bättre matchar min blog, eller rättare sagt den matchar så bra så att den smälter in i bakgrunden. Men jag är nöjd. Annars inget nytt. Jag stickar på, och är glad för det. Uppdaterar mig lite om läget på alla er andras bloggar eftersom jag ju missat en del. Så vad mer kan man begära en lördagkväll? En kopp te kanske. Japp.

Jag har ett Projekt

2005-08-11T17:57:00.000+02:00

Hipp hipp hurra! Lillebror med flickvän har idag klarat sina körteoriprov, och jag har äntligen ett stickprojekt på gång. Ett som jag inte vill repa upp så fort jag börjat på det. Det är Donna av Caryn Lantz som fångat mitt intresse. Jag gör den i Marks & Kattens "MiXaT", ett melerat ull/akrylgarn i svart och grått. Håll tummarna för att det blir bra!

Ikväll skulle jag ha varit på Skansen och lyssnat på Lars Winnerbäck & Hovet. Men, den planen smiddes när jag var pigg och mådde bra. Idag orkade jag inte ens promenera femhundra meter till centrum. Tur då att det finns mobiltelefoner, jag ska ringa till syrran och lyssna ändå. (Kanske inte på hela konserten dock.)

Nu blev det visst kortslutning i hjärnan, eller nåt. Jag har väl ansträngt mig för mycket. Med andra ord: Dags att lägga sig i sängen med stickningen! (Fast jag måste ropa ett litet "tjohoo!" till. Jag känner något som liknar GLÄDJE. Wow.)

Sanningens minut

2005-07-23T21:12:00.000+02:00

Det är lika bra att jag erkänner direkt. Det blev ingen sjal. Det blev en tredjedels sjal. Och några provlappar.
En sak har jag konstaterat; Det är mycket roligare att sticka än att virka! Tycker jag. Men för att övergå till det väsentliga ...

Bröllopet. Min kära storebror och hans käresta gifte sig den nionde juli i Nordsjö kapell någonstans i Hälsingland. Vi var dryga sjuttio gäster som bevittnade detta mycket vackra bröllop. Jag blev så rörd att jag kände några små tårar sippra ur ögonen - men jag hade fullt sjå med att se till så att min bedårande guddotter Svea inte förde alltför mycket väsen OCH att fotografera brudparet. (Med darrande händer, ska tilläggas.)
Allt gick som det skulle, festen hölls på parets gård, gästerna gick tips-promenad medan vi andra (alltså närmsta familjemedlemmarna) dukade bord, hackade grönsaker, rörde ihop sallader, agerade barnvakter ... you name it, we did it.
Å, men det gjorde vi så hjärtans gärna! Själv tror jag att jag gick på nån slags adrenalinkick, alla mediciner jag äter brukar annars få mig däckad åtminstone ett par timmar på dan. Den här dagen fanns inget utrymme för sömn. (Ok, jag erkänner. Jag hade faktiskt ändrat intaget för att kunna hålla mig vaken. Vad gör man inte?)

Och klänningen då? Jo, jag köpte en till. En svart med små mörkrosa blommor. Den satt helt ok - den första kvarten. Hur kunde jag glömma bort att crinklad viscose liksom blir slät, och därmed utvidgar sig, av kroppsvärme?! Resultatet blev att jag gick omkring i ett tält. Nåja. Får jag gnälla lite till? Jag såg förfärlig ut i håret. Eftersom jag svettas floder även när det inte är varmt och soligt så hade jag dagen till ära ett hårband. Jag har sett fotografier. Det var inte snyggt. Så, nu är jag färdig.

Stickning? Tja, jag försöker mig på att sticka barnsockor. Det är första gången, och jag vet inte alls hur jag ska få ihop det med häl och allt, men det lär väl visa sig. Annars stickar jag mest i huvudet. Alltså jag tänker på allt jag vill sticka, men jag har inte kraft att börja med nåt. Som vanligt, med andra ord. Suck! När ska jag bli "normal"??

Otrohet

2005-06-23T23:51:00.000+02:00

Är jag otrogen? Vet inte. Men jag virkar. Det är mitt första seriösa försök sedan grytlappstiden i barndomen. Orsaken till att jag för tillfället övergett stickningen är att jag ska på bröllop i sommar, närmare bestämt om två veckor, och till det behöver jag en sjal och den måste vara väldigt snabbtillverkad. Jag har letat och letat, och till sist hittat ett mönster som jag klarar av och som går hyfsat fort, men nu har jag plötsligt blivit osäker. Passar den verkligen färgmässigt till klänningen? Eller skär det sig? Kanske hinner jag göra en helvit också? Den jag nu jobbar på är en tråd vit och en tråd syren, och klänningen är syrenfärgad med blommor i vitt och i nåt som jag bestämmer är en blandning av vinrött och cerise. Orsaken till att jag måste ha en sjal är att jag ju sedan i vintras har gått upp i vikt, 21 kilo. Jag kisar i provrummen när jag motvilligt inhandlar mig en helt ny garderob i storlek 44/46 istället för 38. Vill inte se. Tycker inte om det jag ser.
Dessutom har jag två stora tatueringar, en på vardera överarm. Jag trivs med dem och anser att de är en del av mig, men inser att de trots det inte ser så snygga ut till klänningen. Kanske för att blommorna på armarna är röda. Eller bara för att de är så iögonfallande. Hursomhelst. En sjal ska det bli. Eller två.

Brudparet är min storebror och hans Annicka. Jag har fått frågan om jag kan sjunga något på bröllopet, men hu! det vågar jag inte. Kanske om de hade gift sig nästa sommar, så jag hade hunnit utveckla min röst för solosång lite mer. Bordskavaljer förresten, vem vill ha en sån? Jag har min guddotter Svea som förstahandsval. Då blir det inga krystade samtals-försök, mera i stil med "E mamma? E pappa? E Glim?" Stort flin. "Catlin. Ea äta." Ett samtal helt i min smak.

Tillbaka till klädproblemet. Jag har faktiskt köpt en klänning till, en linne-sådan i klassisk linne-beige. Men jag tycker jag ser ut som en stoppad korv i den! Och så blir det ju så skrynkligt. Men vilken jag än väljer så måste jag ha ett par skor till. Hur ska jag hinna?

Suck. Virknålen kallar på mig. Skynda, skynda. Imorgon är det midsommar och den ska jag tillbringa i karusellerna på Grönan. En glad och solig midsommarhelg önskar jag er alla!

Ostickiga äventyr

2005-05-08T01:04:00.000+02:00

Jag har varit på fest. Jahaja, kanske du tänker. Men om du kände mig lite bättre så skulle du kanske plocka fram spritpennan och klättra upp på en stege för att rita det berömda korset i taket. Varför? För att jag så sällan går på fest, blir bjuden på fest, orkar gå på fest, vill gå på fest ... och så vidare.

Men när lillbrorsan med sambo bytt till sig en jättefin trea, och jobbat dag och natt i två veckor för att få fason på den, och när jag sovit flera timmar på dagen för att orka vara uppe på kvällen, och när jag och lillsyrran köpt en karaoke-converter till dem i inflyttningspresent - ja då blev det fest!

Det började väldigt segt eftersom det var hockey på tv ... tänk dig tjugo pers som sitter på ett inflyttningsparty och tittar på tv. Suck. Så småningom blev det dock karaoke och därmed fullt ös. Och en massa människor som undrade om vi var stora- eller lillasystrar förstås. Och vi svarade som vi brukar; Gissa!
Jag har alltid lika roligt åt det, för trots att det är hela åtta år mellan mig och min syster, och hon alltså är yngre, så gissar nästan alla på att hon är äldre än jag. Det beror nog mer på att jag ser ut som en barnrumpa än på att min syster ser gammal ut, för det gör hon då verkligen inte. Så ikväll har jag fått vara allt mellan sjutton och tjugonio. Hur gammal jag egentligen är? Man ska ju aldrig fråga om en kvinnas ålder men okej då. Jag är 32. Och ett halvt.

Ett litet varningens ord bara: Om du tänker gå på fest och vara nykter, och festen innehåller karaokesång - ta med öronproppar. Burr. Huvva. Hu.

Idag är mina tankar hos

2005-04-30T16:45:00.000+02:00

min goa vän Rose-Marie som fyller år! Grattis, grattis, och pussa Lazy från mig!

Kofta till flickbebis

2005-04-29T08:30:00.000+02:00

På bilden i mitt förra inlägg ser koftan ganska röd ut ... i verkligheten är den mer rosa (eller cerise). Jag använder garnet Tilda från Svarta Fåret - hälften bomull, hälften akryl. Jag använder stickor tre istället för de rekommenderade tre-och-en-halvorna. Allt detta på inrådan från garnaffärsinnehavaren. Men kanske borde jag gått ner ett halvt steg till? Det är bara det att ... jag tror inte att jag står ut med att sticka med så tunna, tunna stickor! Nu blir det som det blir och jag jobbar aktivt på att förtränga existensen av den där felstickade maskan som lyser med sin närvaro på ärmen. Så. Puts väck. Borta! Himlans praktiskt.

Nu ska jag göra mig presentabel så att jag sen kan gå ut på gården och sätta mig på favoritbänken i solen. Ett perfekt ställe att sitta och sticka på.

Titel?

2005-04-28T23:18:00.000+02:00

Nu var det väldigt länge sen jag skrev. Först orkade jag inte skriva, och sen orkade jag inte sticka och då kändes det inte som att jag hade nåt att skriva om, och sen började jag sticka men orkade ändå inte blogga - men NU!

Jag har haft en period med mycket depp, ångest och apati. Det låter inte roligt, jag vet, och det är säkert väldigt tråkigt att läsa om också, men det är hursomhelst det som är anledningen till min frånvaro.

Jag har lagt märke till en sak hos mig själv, nämligen att när jag börjar sticka på ett nytt projekt så går jag alltid till min garnaffär och köper nytt garn! I stället för att plocka ur lagret. Hmm. Undrar varför jag gör så? Det är ju inte så att jag bara har fula, ruggiga garner liggandes. Hur gör du?

Mitt pågående projekt är en kofta till en liiten, liiten flickbebis. Hon var elva dagar när jag först såg henne, och den lilla krabaten inspirerade mig till att börja sticka igen. Det är jag väldigt glad för. Jag har stickat ena framstycket, ena ärmen och precis börjat på bakstycket. Så här ser det ut:

Beskrivningen har jag hittat i bland annat boken Sparat av Celia Dackenberg.

Mer? Jag handlar mycket på loppis/second hand nu; garn, stickböcker- och tidningar, böcker. Nu är det faktiskt hög tid att lägga sig under täcket och läsa lite. Jag känner mig plötsligt jättetrött.
Godnatt.

Ännu en vända på sjukhuset

2005-03-21T21:52:00.000+01:00

Den här gången stannade jag bara tio dagar. Men usch. Jag har varit hemma i två veckor men inte orkat vare sig blogga eller sticka.

Alltså, jag tror det är nåt fel på mig ... jag vill sticka, jag har massor av garner, inspiration finns ju precis överallt och ändå, ändå vet jag inte vad jag vill göra. Jag har några garner som jag är så glad för och tycker är så fina, men ingenting "duger" liksom åt dem. Känslan jag har är att det måste bli perfekt bara för att garnet är så fint. Så istllet blir det ingenting. Det är nästan som att jag är kär i mina garnnystan! Är det bara jag som är sån här, eller finns det fler?

Hursomhelst. Jag ska sticka ett par pulsvärmare åt min syster, för hennes kappa har lite korta ärmar. Vet inte om man stickar dem på två stickor och sen syr ihop, eller om det ska vara strumpstickor så att det blir som en tub? Något tips?

Jag är sanslöst trött nu. Det har varit en jobbig dag. Det absolut sorgligaste är att min farbror dog idag. Troligtvis var det hjärtat som la av. Så sent som i förrgår tänkte jag att jag kanske skulle ta och ringa honom. Det blev inte av, och nu är det försent.

Vila i frid, Eilert.

Snörvel

2005-02-21T20:04:00.000+01:00

Jag är sjuk. Dyngförkyld. Orkar bara sitta uppe korta stunder, men kan inte sova för antingen fryser jag eller svettas. De korta stunder jag ändå somnar drömmer jag mardrömmar. Fy! Jag orkar inte ens sticka, inte en maska har det blivit sen i lördags kväll. Om jag skulle ta och skriva något positivt ... tjaa ... Jo, jag har ringt till en god vän idag, som jag inte har pratat med på alldeles för länge. Sen skickade jag ett mail till henne med en länk till Barbros Stickning; jag tycker hennes marsvinsklänningar är helt underbara! Tokigt men väldigt gulligt. Nu ska jag ägna mig åt att dricka te och läsa alla er andras bloggar istället.

Om du har behov av att känna dig normal ...

2005-02-19T22:45:00.000+01:00

Jag gillade serien Ally McBeal. De, och framför allt hon, gjorde så tokiga saker så att jag fick känna mig väldigt normal och vanlig. Inte för att jag skulle vara så särskilt konstig eller ovanlig, men de gånger då jag kände mig lite knasig så kunde jag alltid trösta mig med att Ally var knasigare.

Så, tillbaka till dagens titel: Jag bjuder dig idag på möjligheten att få känna dig väldigt normal och vanlig. Läs och häpna.

Jag stickar som bekant en mössa till min syster. En blå mössa. Jag brukar sticka en stund innan jag somnar, tycker det är ett trevligt sätt att avsluta dagen på. Så gjorde jag också igår kväll, några varv hann jag med innan jag slocknade. Klockan fyra vaknade jag igen, pigg och hungrig. Det var ju mindre bra, med tanke på att jag skulle upp klockan åtta och vara fit for körhelg. Nåväl, jag åt en smörgås (jag kan bara inte somna när jag är hungrig!) och somnade lyckligtvis om. Vaknade som planerat och sjöng som planerat. Så långt allt väl.

Nu hoppar vi fram några timmar, till ungefär klockan halvsju ikväll. Syster kommer på besök och vill såklart se hur långt jag kommit på mössan. Jag sträcker handen mot golvet nedanför sängen (ett alldeles naturligt ställe att lägga stickningen på), men hittar den inte. Bestämmer mig för att använda ögonen också. Hittar ett blått litet nystan. Hittar ett till. Ingen stickning. Konstigt! Vid det här laget har även Syster börjat krypa på golvet i jakten på den försvunna stickningen. Hon hittar ett pyttelitet nystan blått garn, och något som närmast kan beskrivas som en trasselsudd. Plötsligt skymtar jag under en bok en blå Inoxal-sticka och utropar förtjust; "Här är den!"

Men - stickorna är tomma! Med tomma menar jag alltså; inget garn. Ingen stickning. Ingenting, bara ett par blåa stickor. VEM HAR SNOTT MIN STICKNING?! Jag är förstummad. Syster kommer med olika förslag: "Du kanske tog med den till kören, den kanske ligger i nån väska, är du säker på att det var de stickorna?" Jag är säker. Stensäker. Min stickning är puts väck. Jag har ingen illvillig sambo att beskylla. Ej heller något hungrigt husdjur. Det enda svaret jag kan finna är detta; JAG HAR SJÄLV REPAT UPP DEN. OCH NYSTAT UPP GARNET. Om jag minns det? Nä. Förstår varför? Nä. Undrar om jag blivit tokig? Ja. Längtar efter Ally McBeal.

---

Nå. Skam den som ger sig. Jag öppnade locket på min välfyllda garnkorg och erbjöd storsint Syster att välja fritt. (De många väldigt små nystanen lockar inte längre.) Nu blir det en vit mössa. Funderar allvarligt på att låsa in den nånstans på nätterna. Jag gillar att sticka, men jag vill ju gärna att det ska BLI nåt.

Jenny, du har inte nåt gammalt Ally-avsnitt sparat nånstans? I´m in desperate need.

Bilder på tröjan

2005-02-17T23:19:00.001+01:00

kommer här:

en detaljbild på rullkragen:

Jag är väldigt trött på att sticka i allt som heter grått eller svart nu, så jag lyckades övertala syrran att en blå mössa blir jättefint. Hon gick på det (eller så är hon bara snäll), så nu blir det en vuxenhjälm. Eller vad jag nu ska kalla det. Det känns så långt att skriva "babyhjälm i vuxenstorlek", fast nu har jag ju gjort det också. Jag hade kommit en bra bit när jag imorse bestämde mig för att repa upp hela alltet. Ibland önskar jag att jag inte var så petig. När jag tänker efter så är jag ju långtifrån alltid det, men idag var väl en sån dag.

Hursomhelst. Imorgon ska jag vara hemma och vila (läs: sticka, i sängen) så att jag orkar med körövning på kvällen och på lördag. Det är vår så kallade körhelg och jag vet av erfarenhet att det blir intensivt. Kul men jobbigt. Alla andra som känt på utbrändhet känner säkerligen igen fenomenet som jag kallar "baksmälla". Så fort jag gjort något, ack så litet, så reagerar min kropp med att protestera kraftfullt. Det börjar susa i huvudet, kroppen blir alldeles tung och jag ramlar ihop i fosterställning under ett gäng täcken och fryser mig till sömns. Berg- och dalbana är ett ord som väldigt bra beskriver min vardag. Men jag klagar inte (så ofta), att sticka i sängen är inte alls dumt och en bra film och några chokladpraliner gör det hela ännu bättre.

När jag igår kväll tittade in på Annas Trasselsida så blev jag alldeles exalterad bara av tanken på att kunna bidra med något virkat till kommande Stitch ´n Bitch-boken. Här började jag prata med mig själv: -Hmm, men jag virkar väl inte? -Jo, ibland. -Gör jag? Vaddå för nåt om jag får fråga? -Mjaa, men jag lånade ju en bok om virkning sist jag var på biblioteket. -Ja, det gjorde jag ju faktiskt! Det måste betyda något. It's a sign! -Mjaa, lugna ner mig lite nu. -Jo, men faktiskt, det var ju för att jag så gärna ville börja virka som jag lånade boken. -Ja, men dåså, då sätter vi väl igång med nåt kreativt! Stitch ´n Bitch - Here we come!

Ungefär så lät det när Cathrine och Cathrine diskuterade Projekt Vill-gärna-ha-nåt-med-i-den-boken. Vi får väl se hur det hela fortlöper.

Jag har en fråga till alla er som läser här. FINNS det några bra, intressanta, roliga tidningar som handlar om stickning och som går att få tag på runt Stockholmstrakten, eller finns det engelskspråkiga dito som man kan köpa eller rent av prenumerera på? Förr i tiden fanns ju Allt om Handarbete. Nu finns bara Ingelise. Eller har jag missat några väsentligheter? Snälla, berätta allt du vet i detta ämnet, då blir jag så glad, så glad.

Vill ha mer färg i mitt liv!

2005-02-12T23:20:00.000+01:00

Äntligen färdig med min tröja. Nu väntar jag bara på att mottagaren ska gå med på att förevigas med den på, så att jag kan lägga in en bild här. Ja, jag vet, monteringen tog en himla tid, men det är ju så mycket roligare att sticka än att sy!
Jag har börjat på ett nytt projekt, min syster vill ha en sån hjälm-mössa som barn brukar ha. Såg på Stickigt att mönster finns i Sparat av Celia Dackenberg, tack för det! En tur till biblioteket och vad hittade jag väl där om inte just nämnda bok. Perfekt. Nu gäller det bara att anpassa beskrivningen till storlek vuxen. Vet just inte om jag är så bra på det, men jag får väl prova mig fram.

Idag har jag fyndat i liten skala, på second hand-butiken. Köpte ett nystan Kattens ullgarn, rött, och två nystan ceriserosa garn som är i ull/akryl. Det är såna färger jag vill sticka i, men nej, systra vill ha en svart mössa. Jag har en mössa till på gång, tröjmottagaren vill ha en i matchande garn (som alltså är grå/svart/vit Raggi). Svart och grått verkar vara min lott just nu. Fast jag klagar egentligen inte. Ja kanske lite då. Men mest är jag glad över att de vill ha nåt, eftersom jag inte har lust att sticka till mig själv just nu.

Kanske jag kan smyga dit en gecko i pärlor framme i pannan på hjälmmössan?!

Portabla intressen

2005-02-09T18:53:00.000+01:00

Den senaste veckan har jag ägnat åt att leta portabla inspelningsmöjligheter för sång. Har köpt, provat och lämnat tillbaka två olika varianter & beställt en tredje som jag nu sätter mitt hopp till. Kanske kommer den imorgon, det vore bra, för då kan jag prova den under körövningen som är på kvällen. Det vore faktiskt väldigt bra med tanke på att jag innan dess ska på sånglektion ... hoppas, hoppas!

När jag hade varit och beställt denna lilla apparat gick jag in på Gino´s för att vila en stund i deras sköna soffor och dricka Chai Latte. Mysigt. När jag satt där så tänkte jag naturligtvis på stickcaféer och caféstickning - en annan slags portabel aktivitet. Stickningen är ju så fantastiskt bra på många sätt, och just att jag kan ta med mig den i princip överallt, det uppskattar jag!
Inte för att jag hade någon med mig idag. Hmm. Min tröja kändes för stor för att släpa på, och det är väl den begränsningen som finns. Och jo, jag har sytt ihop den men har fortfarande kragen kvar att sticka. Igår köpte jag en rundsticka för jag hade ingen som passade. Jag har till och med plockat upp maskorna. Men det är något som gör att jag liksom skjuter på det hela. Jag tror att det beror på att jag inte har bestämt vad jag ska göra härnäst - och helt utan stickning vill jag ju inte vara!

Igår kväll var jag på något helt nytt och annorlunda, nämligen Linedance! Jag fick ett infall och anmälde mig i måndags till en kurs i denna dans. Lokalen är belägen väldigt nära mitt hem, bara att gå rakt över gatan så är jag där. Ytterst praktiskt och bekvämt. Vi fick lära oss 2 olika danser, och det var kul! Fast jag fick ont i fötterna. Behöver ett par dansskor. Suck. Fast jag fick lära mig av en bugglärare att maskeringstejp funkar bra, bara att tejpa på sulan så får man ett bättre glid.

Nä. Dags att äta, leta inspiration och sticka, i nämnd ordning.

Funderingar en onsdagförmiddag

2005-02-02T13:18:00.000+01:00

Jag har äntligen stickat klart alla delar till herrtröjan och har nu alltså bara monteringen kvar. Åå, vad jag tycker det är trist, och inte blir det bättre av att jag gör fel hela tiden! Är man så ouppmärksam som jag tydligen är så blir det inte bättre än att man får sy ihop axlarna icke mindre än sex gånger! Ja, jag vet det låter inte klokt men så blev det. Jag ska inte tråka ut er med att berätta hur det kunde bli så ... men usch!

Nåja, hursomhelst så funderar jag en massa på vad som ska bli mitt nästa projekt. Jag vet inte riktigt vad jag är sugen på, något litet tror jag, som går fort att slutföra. Något färgglatt. Några klädesplagg till mig själv har jag alls ingen lust att sticka, för jag har gått upp i vikt, femton kilo på två månader, och nu känner jag inte igen min kropp! Inga kläder passar. Det känns obehagligt. Hu. Kanske ska jag göra en väska, eller ett mobilfodral, eller ... något dubbelstickat? Men vad?

Jag gick ner till mitt källarförråd igår, hade ett vagt minne av att det skulle finnas en påse med garn där någonstans, och hurra det gjorde det! Sju hekto av ett rött ullgarn och lite rester av annat. Min syster ville ha ett lite tunnare garn till sin kurs i pärlstickning, och det fanns där också. Allt som allt ett bra besök.

I eftermiddag ska jag ge mig ut på jakt efter en minidisc eller något liknande och en stereomikrofon. Jag sjunger i kör, och efter att i åtta år ha sjungit tenorstämman ska jag nu byta till altstämman, och det kan kräva en inspelningsmöjliget eftersom alla stämmor ska läras om. Ett digert arbete. Men kul!
Kanske ska jag ägna mig lite åt Projekt Montering tills dess. Ja, så får det bli.

Progress

2005-01-18T21:23:00.000+01:00

heter det väl på engelska ... framsteg alltså, med tröjan som det stickas flitigt på till den ena konstiga filmen efter den andra. Jag är expert på att hyra just konstiga filmer, i alla fall om man frågar dem som brukar se film med mig. Men idag gjorde jag ett riktigt kap, hittade en film som var alldeles jättefin! Jag till och med grät några tårar på slutet. Det brukar jag inte göra så ofta, men det kändes skönt faktiskt.

Och tröjan då? Jo, jag håller på att avmaska för halsringningen på framstycket. Hej, vad det har gått! Bara ärmarna kvar och så förstås den ack så trista monteringen .... men, men. Jag bara måste sticka något färgglatt snart, för nu har det varit grått och svart så mycket. Först en halsduk och sen en halsduk till och nu en tröja, allt i samma färg. Nä, fram för lite rött och cerise, eller nåt annat skoj.

Vet ni, jag kan inte låta bli att förundras över allt som ni lyckas producera, jag menar: här sitter jag och är sjukskriven och har därmed massor av tid att sticka och blogga, men ändå upplever jag att jag inte hinner. Och när jag surfar runt på allas era bloggar så blir jag, som sagt, förundrad över allt ni hinner! Jag måste ha missat något, helt enkelt. Något väsentligt. Undrar vad? Hmm ....

En annan sak jag har undrat över är - köper ni garn först och sen hittar något att göra av det, eller hittar ni först något ni vill göra och sen letar upp garnet? (Eller för all del spinner garnet själva, som vissa av er gör.) Jag gör nog det förstnämnda, oftast i alla fall. Kanske därför jag har så mycket liggande som jag inte vet vad jag ska göra av? Hum, något att tänka på.

Systers kjol

2005-01-15T19:42:00.000+01:00

måste ju också få vara med! Så här såg den ut häromdagen

Jag minns inte att mina första stickade alster var så där släta och fina?! Hmm ... nåja, duktig är hon iaf. Det är så himla kul att sticklusten verkar spridas och frodas lite överallt. Bara i min lilla mini-krets har tre stycken börjat de senaste veckorna och två till är jättesugna på att lära sig. Kul, kul!

Dagens mood: Knitty

2005-01-13T18:09:00.000+01:00

Ja, precis sån är jag just nu! Jag stickar och stickar och samtidigt tittar jag på film (så numera är jag storkund även hos videobutiken). Jag tror faktiskt att jag har sett antingen en eller två filmer varje kväll den senaste veckan. Jag som i vanliga fall aldrig ens sätter på teven. Turligt nog är jag inte ensam om att vara sån, jag har gott sällskap av min kjol-stickande syster. Hon blev inspirerad av kreationerna i boken Sticka & Virka som jag nämnde tidigare, och hennes kjol blir randig i färgerna grönt, vitt, svart och orange. Häftig. Själv stretar jag på med en herrtröja i Raggi, åtta räta och åtta aviga, det är nästan som meditation eller nåt. Jag har stickat bakstycket färdigt och börjat på framstycket, så här ser det ut;

Ja, det blev denna tröja i stället för filten. Det är ju tur att man är flexibel av sig, fast ska jag vara ärlig så var det så att jag ville ha något som bara "går på" liksom. Så jag mer eller mindre övertalade en vän att vilja ha den här tröjan, bara för att jag så gärna ville sticka den. Knasigt kanske, men jag är glad och han är glad, så det blev ju bra. Beskrivningen har jag sparat länge, jag hittade den nån gång på nittiotalet i tidningen ELLE och den har hängt med sen dess.

Nu börjar det bli dags att sätta igång en film och greppa stickorna ... lev väl!

Nya möbler till hemmet ...

2005-01-04T18:18:00.000+01:00

... och nya färger på bloggen. Säg gärna till om något är läskigt eller svårläst, det är lätt att bli "blind" efter ett tag.

Men, nya möbler var det. Jag bor i en etta. En liten etta. Den inrymmer en liten hall, ett lite större badrum, en minimal klädkammare, en kokvrå som rymmer en person, och så då själva rummet; där jag sover, äter och huserar alla mina saker. Allt som allt pratar vi om tjugofyra kvadratmeter. Ni förstår. Hursomhelst, jag spenderade söndagen på Ikea (tillsammans med tusentals andra människor, det var nästan slagsmål om parkeringsplatserna!) och inhandlade ett matbord, två stolar till matbordet, och en fåtölj. En stickfåtölj. Såklart att mitt hem behöver en riktig stickhörna, det är väl självklart?! Så numera möts jag av denna syn;

Den fina kudden som livar upp fåtöljen fick jag i present av min duktiga syster, som själv har tryckt tyget och sytt kuddvaret! Visst blev det fint! Jag är mer än nöjd med min nya lilla hörna.
Igår kväll invigdes den officiellt, när jag och syrran och en vän hade ett mini-stickcafé. Jag har lärt dem båda att lägga upp maskor, och sticka räta och aviga maskor, och de är så duktiga. Vi pratade om att åka till ett riktigt stickcafé, det skulle vara kul. Kanske det är något inplanerat snart?

Till halsduken behövde jag ytterligare två nystan, så det blev ett besök i garnaffären idag igen. Snart, snart är halsduken klar och då ska jag börja på min filt! Jag längtar.

Nytt år, nya möjligheter.

2005-01-01T20:23:00.000+01:00

Så skrev en god vän till mig i ett sms på nyårsaftons kväll. Fast egentligen är ju varje minut, varje sekund en ny möjlighet - till förändring, förbättring, förnyelse eller vem-vet-vad. Något att tänka på. Men tillbaka till nyårsafton. Jag tillbringade nämnda kväll hos min syster, vi lagade (och åt) veggolasagne, drack julmust och gissa vad mer ... jo, vi stickade. Hon på sin "byta-färg-mitt-i-ett-varv-övningslapp" och jag på min beställda halsduk. Kan det bli bättre?

Om någon tycker att denna halsduk är väldigt lik den förra jag gjorde, så är det helt riktigt. Det som hände var att den första halsduken gavs bort, tvättades och i och med det krympte ihop till en liten stenhård jag-vet-inte-vad. Detta trots att den enligt uppgift skulle tvättas i 40 grader! Nåja. Nu är det alltså nytt garn, ny halsduk men samma färger.

Så här färgglad ska filten till min guddotter bli:

Lika svårt som vanligt att få fram de rätta färgerna med kameran. Jag inser förstås att det måste till fler nystan, men vill leka lite innan jag bestämmer mig. Basen ska hursomhelst bli den grå färgen och jag försäkrade mig om att det finns mer av samma färgbad. Ska titta in på Kaffe Fassetts hemsida (han har en jättefin filt där) och få lite inspiration först.

NU är det dags att skriva mindre och sticka mer! Glad lördag till er alla!

"Kom och köp!"

2004-12-30T21:28:00.000+01:00

Så ropar garnaffären efter mig. Jo, det är säkert! Följdaktligen var jag där både igår och idag, och inhandlade en massa garner. Igår blev det material till en halsduk (beställningsjobb, det låter väl tjusigt värre?!) och idag köpte jag nystan i en mängd olika färger som ska bli till en bebisfilt. Fast hon är väl ingen bebis längre, ett och ett halvt år gammal. Men en filt ska hon få, och färgglad ska den vara. Lite inspirerad av Kaffe Fassett tänker jag att det ska vara randiga och prickiga rutor som sen sys/virkas samman ... ska bli spännande att se vad det blir till slut! Utöver det är jag sugen på att ändra utseendet på min blog, men undrar förstås om allting försvinner då? Någon som provat/vet?
Det är ett himlans ropande idag, fast nu är det sängen som kallar på uppmärksamhet. Så jag säger gonatt till er alla och på återseende!

Ibland kan jag bara inte bestämma mig ...

2004-12-28T21:28:00.000+01:00

... för vad som ska bli nästa projekt. Jag bläddrar om och om igen i mina nyaste inspirationsböcker, som är "sticka & virka" av Cilla Ramnek (födelsedagspresent från min söta syster!) och så förstås "Do Redo - Konsten att slakta en tröja". Vad jag egentligen vill är att sticka något fint, som ändå inte är för gulligt, till min guddotter. Men vad? Är det bara jag som lider av denna beslutsångest? Jag rotar i garnkorgar och bläddrar i gamla handarbetstidningar och bestämmer mig för något, bara för att i nästa stund ändra mig. Pust!
Nu tror ni förstås att jag stickat färdigt tröjan, den tvärstickade, som jag skrev om för en dryg månad sen. Men det har jag inte. Jag vet inte riktigt, men det vill sig liksom inte. Vi får väl se om den blir klar till sommaren ...

Men syster min, hon stickar minsann! Jag lärde henne lägga upp maskor och sticka slätstickning, och vips så hade hon en halsduk till pappan klar! Här visar hon stolt upp den på bild:

Själv ska jag sätta mig och bläddra lite till. Snart nog blir det nåt, men inte ikväll ....

Long time

2004-12-17T22:34:00.000+01:00

no see ... Nu är det länge sen jag sist skrev något här, och det beror naturligtvis på min 7 veckor och 4 dagar långa sjukhusvistelse. Nu har jag "flyttat hem" igen, och det känns både skönt och lite jobbigt/konstigt. Men - SOM jag har längtat efter att få sticka!! Nu när jag äntligen kan göra det igen har jag nästan lite svårt att veta vad jag vill börja med. Jag är sugen på att knåpa ihop en liten kofta eller tröja till min brorsdotter, och så har jag ju min tvärstickade tröja på gång, och min dubbelstickade grytlapp som ju mottagaren väntat (alldeles för) länge på. Tanken är ju att jag ska vila en del nu, och det tänker jag göra i solen - närmare bestämt på Gran Canaria! Å, det ska bli sagolikt skönt! I mitten av nästa vecka bär det av till tjugo graders värme och förhoppningsvis en massa sol!
Nu ska jag titta in hos alla er andra, jag har lite att ta igen naturligt nog.
Önskar er alla en skön och bra helg!

Bästa sättet att tillbringa en lördagskväll?!

2004-11-20T21:49:00.000+01:00

Jag stickar provlappar. Förut hoppade jag nästan alltid över det momentet, jag var så ivrig att börja med det "riktiga" arbetet. Nu har jag insett att det är En Bra Sak att göra för att få rätt storlek på i det här fallet min tvärstickade tröja. Nå, med 5:or blev det för litet och med 6:or för stort, så jag begav mig raskt till min garnaffär (som ju ligger så välplacerad som någon minuts gångavstånd från mig) och inhandlade mellantinget. Tröjan måste stickas på rundsticka, eftersom man börjar vid höger ärm och stickar åt "fel" håll. Ribb- och rätstickning på tvären. Jag gillar när det händer saker i mönstren, men just nu är jag väldigt glad över min varvräknare, för oj! vad jag fibblar bort mig hela tiden!

Svart/grå/vita halsduken är klar, och mottagaren glad och nöjd. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska göra av de två nystanen i samma garn som jag köpte till mig själv (alltså de färgglada). Nu är jag himla sugen på att sätta igång med tröjan, så det andra får vänta. För er som undrar är jag fortfarande kvar på sjukhuset, men på helgpermission, och det är rent ljuvligt att vara hemma! Jag längtar hem hela tiden och kan naturligtvis skriva ut mig närhelst jag vill, men den här gången har jag bestämt mig för att jag ska få bra hjälp. Vilket alltså innebär att jag härdar ut och blir kvar tills jag mår bra! Det är en utmaning för mig som oftast är otålig och vill att allt ska hända nu. Eller rättare sagt, helst igår.

Nu väntar sängen och lite stickning och på det en god natts sömn. Glada hälsningar till er alla!

Äntligen lite bilder!

2004-11-13T22:35:00.000+01:00

Sådärja, nu har jag äntligen blivit kompis med ftp-programmet och kan lägga in bilder igen. Börjar med halsduken som jag stickar åt en vän.

Den är i svart/vitt och blir urmysig. Så här ser garnet ut fast i den färgen som jag ska sticka åt mig själv, kanske blir det en halsduk, kanske nåt annat.

Och den här tröjan ska jag sticka i mitt grå/svarta garn MIXaT

Här kommer bild på garnet, men den gör inte garnet rättvisa för det är svårt att fånga rätta färgen med kameran.

Tänk så härligt livet kan vara!

2004-11-13T08:04:00.000+01:00

... att få krypa ner i sin alldeles egna säng och somna - och sen vakna till en underbar morgon och äta gröt med russin och aprikoser. Krypa tillbaka till sängen med laptopen i famnen och pyssla lite med sin lilla blog. Jag njuter i fulla drag! Hela helgen är min, bara min och den ska vara skön och bra på alla sätt och vis!

Min intention just nu var att lägga in lite bilder på garner och min halvfärdiga halsduk, men mitt nya FTP-program bråkar med mig (= jag vet inte hur jag ska ställa in det) så det får bli en annan gång. Glad lördag till er alla!

Permis och Syfestival!

2004-11-07T14:15:00.000+01:00

Sjukhus eller inte, när det vankas mässa med garner så bara måste jag dit! Orkade bara stanna en halvtimme men det var tillräckligt för att hinna köpa garn till en tvärstickad jumper i svart/grå-melerat MIXaT och till två halsdukar i tjocka ullgarnet HIPPY. Stickas med tjocka stickor - tolvor - så det ska gå riktigt fort! (Jag har faktiskt redan börjat, i bilen, det tog bara en kvart att sticka en tredjedelslång halsduk!)

Och genast kändes allt mycket roligare! (Det var såklart innan jag helt säckade ihop och slutligen låg i min smala sjukhussäng och bara grät ...) Men jag längtar i alla fall tills jag är så pigg så att jag kan åka hem och få ägna mig åt mina kära garner och stickor. Eller rättare sagt, tills jag ORKAR ägna mig åt NÅGOT VADSOMHELST. Lyssna på musik, läsa lite eller ... bara vila. Inte ens det klarar jag nu. Yuck!

Jag tackar Marika och Barbro för uppmuntrande inlägg, det var verkligen gulligt av er!! Det skulle vara riktigt kul att ses nån gång, har funderat på att ta mig till Trassel men så är det ju det där med kommunikationer till Roslags Näsby. Men alldeles precis nu såg jag att Sticka! arrangerar stick-café på mitt favoritfik, nämligen Vetekatten! Kul! Den 22 november, då minsann, kan inget hindra mig!

Tills dess återvänder jag till "hotellet", och ägnar mig åt att fantisera om mina nyinköpta garner. Ha det gott, alla!

Var är jag?

2004-11-04T16:49:00.000+01:00

Tja, jag befinner mig på ett ställe där jag inte får sticka! Kan ni tänka er så hemskt det är?! Det är helt enkelt så att jag "ramlat ner" i min utbrändhet/
depression ännu en gång och därför ligger på sjukhus. Där är alla spetsiga föremål strängeligen förbjudna (precis som på flygplan). Är just nu hemma en kort liten stund och skriver detta för att ni inte ska tro att jag ledsnat på att uppdatera min blog. Jag hoppas att ni alla har det bra och stickar för mig också, och återkommer så snart jag är tillbaka i den "riktiga" världen! Längtar!

Ny knapp!

2004-10-20T01:25:00.000+02:00

Idag är det premiär för min nya knapp

(som ropar på uppmärksamhet i högerkant)!
Eftersom jag bara stickat fyra varv på min grytlapp så lägger jag ut en bild på nåt helt annat.

Detta var min doppresent till min guddotter Svea - det är en pall i "barnstorlek" som jag la glasmosaik på. Svea är min brorsdotter, en riktig guldklimp! Jag har en urgullig brorson också, Grim. Och deras mysiga storasyster Freja, icke att förglömma. Fotot är taget med en mobilkamera, så kvaliteten är inte den bästa.

Ett steg framåt - och två bakåt

2004-10-18T22:27:00.000+02:00

Jag stickar och repar upp. Stickar. Repar upp. Blir inte nöjd. Projekt Filtade Grytlappar har blivit till Projekt Dubbelstickade Grytlappar. Tack vare hjälp från Barbro behärskar jag nu denna teknik hjälpligt och måste såklart testa genast!
Nu har jag börjat om för fjärde gången och nu SKA det bli bra.

Tänk, jag tycker att jag borde ha så mycket tid att sticka eftersom jag inte jobbar, men ändå räcker inte dygnet till. Fast jag vet ju att det bara ÄR så, och att jag inte SKA pressa mig, och att jag absolut INTE vill att stickningen ska bli ett stress-moment. Nåt ska jag väl ändå ha lärt mig?! Men faktum är att dagens titel skulle passa utmärkt även på mitt liv de senaste åren. Utbränd; ett uttjatat men ack så verkligt begrepp!
Nåja, det är iallafall Mitt Liv. Bäst att tycka om det ... även det som inte går att förändra bums! Jag har fördrivit kvällen med ett samtal med en gammal god Vän, och detta var den slutsats vi kom fram till.

Nu väntar sängen, och i morgon ska jag ägna mig åt min dubbla lapp. Den blir verkligen tjock och härlig! Hoppas det blir något att fota. Godnatt, Världen!

Mera garn!

2004-10-15T21:27:00.000+02:00

För inte går det ju att göra nåt av det man redan har?! Inte ens när det är nåt så litet som några grytlappar ... nä, iväg till garnaffären (som ligger på en och en halv minuts gångavstånd från mitt hem!) och sukta. Jag ville ha nåt som går att filta för jag är så sugen på att prova det, och till min stora lycka har en kompis till mig önskat sig tjocka grytlappar i inflyttningspresent! Tänkte mig två nystan så att jag kan göra lite mönster ... men hoppsan! det blev visst tolv nystan. Tjaa, för att se det från den ljusa sidan så har jag ju nu äntligen kommit igång med något, jag som hade sån beslutsångest.
Inte för att jag har legat på latsidan för det, jag har ägnat mig åt Projekt Mönsterletning. Jag har insett att jag måste våga mig på att läsa mönster på engelska, jag också. Har till och med köpt en ny pärm och ett gäng plastfickor att samla alla roliga mönster i, för lite Ordning & Reda skadar ju inte.
Så till något annat - för äras den som äras bör! Och i det här fallet är det Marianne som jag vill tacka, för att hon var så snäll och hjälpte mig igång med min blog, utan att veta vem jag är. Jag har tänkt att göra det länge, men nu så; TACK snälla Marianne ! Tack till er andra också, som kommer med kommentarer och uppmuntran! Nu har jag gjort slag i saken och gått med i Nordic Knit Blogs också. Så nu ska det bara stickas också ... kanske blir det i natt, för grannen har högljudd fest. Trevlig helg!

I'm back ...

2004-10-11T20:33:00.000+02:00

... så är jag då hemma igen. Det känns konstigt, och jag har nu förstått vad det innebär att ha jetlag - fy vad jag mådde ruggigt! Har jag verkligen varit hemma flera dagar? Nää. Eller jo. Almanackan säger så, men kroppen säger nåt helt annat. Hursomhelst så har jag haft en helt fantastisk resa! Jag är kär i Chicago, för visst kan man väl bli kär i en stad?! Ännu har inte alla upplevelser landat i rätt fack i hjärnan, det var en intensiv vecka med fullspäckat schema och massor med intryck.
Och hur gick det då med garninköpen? Jo, alltså VAR finns alla garnbutiker i Chicago??? Inte där vi var i alla fall. Jag stoppade till och med några människor på gatan och frågade efter ställen där jag kunde köpa garn, men de såg bara förvirrade ut. Kool-Aid efterlyste jag också, trodde det skulle finnas på var och varannan mataffär men icke då! Eller jo, det fanns en och annan JÄTTEburk, men det utrymmet fanns inte riktigt i mina resväskor. Näst sista dagen hittade jag dock både garn och läskeblask! Pust! Vi gjorde en busstur till en restaurang som heter Old Country Buffé och där i närheten låg ett Walmart och DÄR minsann hade de en hel mini-avdelning med garner. Hittade till min stora förtjusning ett garn i 100% bomull och jag köpte allt de hade - vilket var 12 (!) nystan. 6 av varje färg. 2 nystan av varje färgbad. Hu! Men vid det laget var jag så glad över att överhuvudtaget ha hittat lite garn så det struntade jag glatt i!

På vägen hem därifrån stannade vi vid en bensinmack och titta! där fanns KoolAid i hela 5 färger (smaker). Jippiii!

Jadå, jag inser att jag måste öva på mitt digitalfotograferande. Varför blir alla mina foton antingen suddiga eller "blixtriga" eller i värsta fall både och? Ni får försöka stå ut tills jag tagit mig tid att öva lite mer. Nu har jag så mycket att göra. Jag vill sticka. Vad? Vet inte! Ni gör så fina saker allihop så jag blir alldeles göra-galen och förvirrad och vet inte var jag ska börja! Vill fotografera. Vill lära mig Photoshop Album som är alldeles nyinköpt och så vill jag testa min nya skrivare som också är alldeles ny. Och så vill jag sticka. Igen. Å, just nu har jag så många önskningar så det blir ingenting, jag liksom bestämmer mig för en sak men sen blir jag tveksam och tänker att "nä, jag kanske kan komma på nåt ännu roligare att sticka?!" Och så håller jag på ... jag måste verkligen skärpa mig!
Men en sak undrar jag, och det är alla mönster ni (ja, just du!) hittar och som är på engelska ... översätter ni dem bara så där och hurdå? För det finns ju så mycket fint och roligt att göra, och jag ser ju på allas era bloggar att ni gör dem. Berätta hemligheten nån, snälla? Är jag ensam om att vara kass på engelska sticktermer, eller finns det nåt lexikon som jag har missat? En glad måndagkväll önskar jag er alla!

Nu bär det iväg till fjärran land!

2004-09-27T23:52:00.000+02:00

Hurraa!!! I morgon bitti åker jag på min hett efterlängtade resa till Chicago! Jippi! Det ska bli så roligt. Vad jag ska göra där? Sjunga gospel i olika afro-amerikanska kyrkor. Vi är ett gäng på 35 personer som tillsammans bildar kören Stockholm Gospelchoir Festival Ensemble. Låter tjusigt, va?! Men jag ska inte bara sjunga, jag ska shoppa också! Och äta lunch på 93e våningen i en av Chicagos högsta skyskrapor. Gå i skiv- och notaffärer, hoppas på att hitta en massa garnaffärer (jo, jag förväntar mig att komma hem med en hel hög härliga garner i smarriga färger!), köpa KoolAid för det har jag förstått är en favorit som bara måste med hem. Shop ´til you drop! heter det ju ... en uppmaning som bara inte kan missförstås. Sen ska jag förstås äta en massa nyttig mat - eller går inte det i USA? En liten smula oro kan jag känna för det där med födan, kommer det att finnas något för en vegetarian som dessutom är allergisk mot bland annat lök, paprika och vitlök? Inte ens SAS kunde garantera mig flygmat med den utgångspunkten. Nåja, tur att det finns frukt! Nu är klockan alldeles för mycket för att det ska kännas ok att gå upp vid sex i morgon bitti, så det är väl dags för mig att smälla igen locket på den här maskinen. Jag önskar er alla en bra och trevlig vecka, full med stickning och andra glädjeämnen! Återkommer om en dryg vecka med rapport från min spännande resa.

Walking on water!

2004-09-25T23:22:00.000+02:00

Från och med idag går jag på vatten - eller i alla fall på vattenfyllda sulor. Jag hamnade nämligen av olika anledningar på Hälsa & Skönhets-mässan i Sollentuna idag, och bland annat jag fick med mig hem finns dessa underbart sköna sulor att lägga i skorna. Det kändes ganska konstigt i början, men efter bara ett par timmars användning så anar jag att det finns stor risk för tillvänjning av det behovs-skapande slaget.

Nå, men jag skulle berätta om "dagens skörd", alltså inköpen på Second Hand-butiken. Jag ritade en bild i Paint som visar hur jag ser ut varje lördagmorgon vid 10-tiden:

Det gäller nämligen att vara på plats när portarna öppnas. Idag kom jag hem med 6 nystan vita och 6 svarta Karibi, och lika många nystan Fidji i en färg som väl endast kan beskrivas som väldigt turkos. (Samtliga är 50/50 bomull resp akryl, ingen favorit men ändå.) Ett par påsar med "gott och blandat" fick också följa med, bland annat några enstaka nystan ullgarner som jag ska prova att filta med. Tre böcker om handarbete, stickning respektive vaxbatik, och sex par stickor (jag kunde inte låta bli!) ... allt till det facila priset 156 kronor!
Att vara sjukskriven blir man inte rik på, det är då ett som är säkert. Tur då att det finns människor som skänker bort sina garner, så att jag sen kan köpa dem billigt! Vad det ska bli? Inte en susning än så länge!

Ett inköp till blev det faktiskt under dagen. Letade efter en bok om att filta, eftersom jag är himlans nyfiken på att testa det. Men jag undrar, hur förvirrad får man bli?? Kom hem med en bok om tovning ... insåg inte misstaget förrän jag förväntansfullt öppnade boken och började läsa. Buhu! Ibland blir jag så trött på mitt förvirrade jag! Är det bara jag som är sån, eller finns det fler?

Tja, så det blir en kväll framför datorn igen. Måste ju lära mig mer, detta blir mitt första försök att bifoga bilder. Hoppas, hoppas att det går vägen! Förresten, på tal om datorer så gjorde jag en gratis hudanalys på mässan. Jag fick krypa in under ett svart skynke och stirra in i någon slags spegel, i vilken jag såg ut som ett tvättäkta spöke. Till min förvåning sa hon inte att jag var ett hopplöst fall, vilket jag var rädd för. (Jag har nämligen aldrig orkat intressera mig för ansikts-rengöringskrämer och dylikt, men till och med jag kan se att min hud har förändrats under de senaste åren - till det sämre då förstås.) Lite ytliga blodkärl nämnde hon, och obalanserad hy i pannan, damm(!) hade jag visst ansiktet fullt av, och värst av allt; "brännskador" på näsan! Detta påstod hon berodde på alltför många timmar framför datorn! En kräm med UV-skydd skulle råda bot på problemet ... hu, hon lyckades faktiskt skrämma mig en aning. Jo, jag förstår ju att det var meningen också, men vem vill gå omkring med en brännskadad nästipp? Inte jag i alla fall.

Läser du det här och ser du dessutom bilder, då är det bara att gratulera mig.
I annat fall får du ha tålamod med en nybörjare - jag försöker och lär! Ha det gott!

Äntligen ...

2004-09-25T09:33:00.000+02:00

börjar den bli, om inte färdig så åtminstone nästan, min kära blog!
Nästa steg är att gå med i Nordic Knitblogs, och att börja ta bilder och lägga in dem.
Men först ska jag rusa iväg till Second Hand-butiken som har öppet på lördagar, för att rota i korgarna med garn. Är man pank så får man inte vara kräsen, eller vad säger ni?

En härlig lördag önskar jag oss alla!

Hur gör man??

2004-09-19T23:32:00.000+02:00

Jag förstår inte vad jag ska göra för att få till den här bloggen! Eller rättare sagt; hur jag ändrar språket till svenska och lägger till text på andra ställen än det här. Mina ögon är röda av timtals läsande, och jag börjar allvarligt ifrågasätta min intelligens ...