Knitting Cath!

Sticklös

2007-05-26T21:09:00.000+02:00

Det är bara att inse. Jag har slutat sticka. I alla fall just nu. Det går bara inte, fast att jag vill. Det är jättetråkigt! Men vad kan jag göra?

Hur svårt kan det vara?

2006-10-17T16:58:00.000+02:00

Spetsstickning. Jag tappar maskor hela tiden. Och ni ska inte tro att jag kan plocka upp dem och fortsätta, nej med alla omslag som är så blir det till att repa. Jag har nu börjat om för jag tror det är sjunde gången. Har hunnit byta garn också, hittade ett alpacagarn i rätt brun nyans på Trassel i Täby. Det rätt så fantastiska är att jag inte har gett upp ännu. Om jag bara lyckas koncentrera mig så ska det nog bli en mössa till slut!

Kanske, kanske

2006-10-06T16:20:00.000+02:00

Min syster kom förbi för några dagar sen, och ville ha hjälp att komma igång med en mössa som hon ska sticka. Samtidigt hittade hon en annan mössa som hon vill ha, och bad MIG att sticka den! Jag som inte har stickat nåt på evigheters evighet! Närmare bestämt sen i november förra året. Men det konstiga hände, vi gick till garnaffären och helt plötsligt kände jag lust. Hon köpte garn och allt ligger här, det är bara att sätta igång. Kanske ikväll? Håll tummarna för mig!

Tack

2006-03-16T20:30:00.000+01:00

för alla värmande ord! Jag har lagt fram garn och stickor och tittar på dem då och då. Än har jag inte gett upp.
Dagen idag har jag spenderat i ett rum på akuten. Jag fick dricka bedövningsmedel och blev sen hemskickad med misstänkt magsår, medicin och remiss till gastroskopi. Hurra. Nåja, bara det slutar göra så himla ont i magen.

Dilemma

2006-03-01T13:19:00.000+01:00

Jag har hundratals nystan i olika färger och kvaliteter. Jag har tillgång till hur många beskrivningar som helst. Jag har massvis med stickor, både raka och runda, i olika tjocklekar. Jag har lust att sticka, lust att skapa. Jag har tid.

Så varför vill det sig inte? Det förstår jag faktiskt inte. Jag VILL så gärna, men jag FÖRMÅR inte. Eller visst förstår jag. Utbränd och deprimerad, orkar inget, vill inget, förmår inget. Men jag mår ju bättre nu? Jag skulle kunna sticka flera timmar varje dag! Det skulle vara så jätteroligt! Snälla, ge mig lust, ork och förmåga. Någon?!

Inga stickiga äventyr

2006-01-16T12:55:00.000+01:00

Jag verkar helt ha tappat lusten att sticka. Varför vet jag inte, men jag känner mig helt säker på att lusten snart kommer tillbaka. Så jag återkommer ...

Festival-yra

2005-11-10T21:59:00.000+01:00

Ja, så har det varit mässa igen, och jag var knappast ensam i blogvärlden om att besöka höstens Syfestival i Sollentuna. Tror minsann att jag kände igen ett ansikte här och där. Jag och syster var där på fredagen, men jag var nog inte riktigt på shopping-humör för jag kom bara hem med det här;

Vilket i och för sig inte är nåt "bara". Nej tvärtom, 200 g alldeles underbart mjukt alpaca-garn från Nysta. Vad det ska bli har jag inte bestämt ännu, just nu njuter jag bara av att äga det. Tänk så konstig man kan vara. Nåväl, lördagen förflöt och söndagen infann sig. Sista dagen på mässan. Varför köpte jag inte lite ullgarn från Naturgarn? Och hade jag inte sett ett mönster på en mössa som såg exakt ut som en sån som min kamrat vill ha? Syrran var inte ett dugg svårövertalad, och så kom det sig att vi gjorde ett besök till.
Och se, lyckades jag inte bättre den här gången?! Tio stycken härliga härvor 3-trådigt ullgarn från Naturgarn;

Tänkte att jag skulle få användning för all Kool-Aid som jag köpte i Chicago. Och titta här, en nästan ihopsydd mössa till kamrat F.

Allt som allt får man väl säga att det var en bra helg, och att jag har utökat mitt garnförråd litegrann. Det slank visst med ett par tre möss-nystan också, och några rundstickor. Japp. En bra helg.

Världens sötaste Blanka ...

2005-10-24T18:40:00.000+02:00

Alltså, visst förtjänar man ett alldeles eget inlägg när man nu agerat fotomodell och allt?! Här är Blanka i sin nya mössa:

Gääsp, man blir verkligen trött av att jobba som fotomodell!

Baby Tart

2005-10-11T11:33:00.000+02:00

Äntligen klar - så här blev lilla Blankas mössa:

London, del två.

2005-10-08T20:53:00.000+02:00

Jag skrev ju att jag skulle lägga ut bilder på mina London-inköp, men jag tror faktiskt att ni bara får se en - för det var den enda bilden som blev bra. Så här är de två tidningar jag hittade; höstnumret av Vogue Knitting och september-dito av Simply Knitting.

Jag har kämpat som en dåre med Baby Tart från Knitty ... aldrig har jag väl varit med om en stickning som bråkat så mycket! Visserligen var det första gången jag stickade muscher, men så himla svårt är det ju inte?! Äsch, jag bara tappade maskor hela tiden, och fick repa upp eftersom jag inte vet hur man plockar upp tappade maskor i en musch. Trist ord, förresten. Bobble låter bättre tycker jag. Hursomhelst, nu är den äntligen(!) klar och jag pustar ut. Just nu sitter den på en ballong och meningen är att den ska torka så. Hoppas, hoppas, hoppas att den passar lilla Blankas huvud nu då.

Tack för tips om presenten! Jag har så svårt att bestämma mig, och börjar på än det ena och än det andra, och sen repar jag ... snart nog är det dags för ett beslut, för den tjugonionde oktober närmar sig med stormsteg.

Donna bildbevis

2005-09-03T17:22:00.000+02:00

Så går det utan assistent. Till höger (om man tittar noga) syns resårdelen som ska ge tröjan den perfekta passformen på min nya, kurviga kropp.

Förresten, jag behöver tips på en outstanding namn-givnings-fest-present till en då sju månader ung tjej. Det räcker inte med att sticka en tröja, det ska helst vara något snyggt och användbart och där hennes tre namn finns med ... hjälp?!

Uppdatering Donna

2005-09-03T16:13:00.000+02:00

Det går framåt med min Donna, sakta men säkert. Med betoning på sakta. Jag har stickat en 36 centimeter på bakstycket, och så har jag gjort mudden på framstycket. Anledningen till det snigel-aktiga tempot verkar vara min depression ... jag vill, men det blir liksom inget gjort.
Detta gäller allt jag vill/bör göra. Jag har tidigare inbillat mig att stickningen har haft en alldeles egen prioritering, men det verkar inte vara sant ... Nå, än så länge går det framåt som sagt och jag är glad för det. Garnet delar sig hela tiden och det är ett stort minus, men i det stora hela är det en trevlig stickning. Bildbevis på gång, så fort min ftp-överföring funkar som den ska.

London, del ett.

2005-09-03T15:10:00.000+02:00

Tack Marie, för tipset om Liberty. Det gjorde att jag lättare kunde googla fram information och bittert konstatera att det bara fanns två ställen att köpa garn på i centrala London; Liberty och John Lewis. På det senare stället lärde jag mig ett nytt roligt ord; haberdashery. Ett ord som visade sig betyda rätt och slätt "sybehör" - om vi inte hade varit i USA för då hade det betytt "herrekipering". Nåja. Vi hade fantastiskt roligt de tre dagarna vi var där, och när vi plötsligt råkade befinna oss utanför JL så var vi ju tvungna att gå in, trots att jag läst att där skulle vara stressigt och mycket folk. Det var det. Och garnerna var dyra. Dyra, men ack så gosiga. Hursomhelst, det gick inte att titta på ett garn utan att känna av denna stress och expediternas liksom otåliga blickar, så vi gick därifrån tomhänta. (Nästan. Jag köpte faktiskt ett gäng röda trollsländor att sy fast på min nyinköpta väska för att piffa upp den lite.)

Tja, och Liberty hamnade vi liksom aldrig på. Fast jag hade ingen förhoppning om att det skulle vara billigare där, så det var lika bra. Att släppa lös min syster och mig i en storstad så där, det kan bara sluta på ett sätt. Som de shopaholics vi är (jag i alla fall) rände vi in i varenda affär som såg intressant ut och det var ju i princip varenda en. Vi power-vilade på närmaste Starbucks och fortsatte sen med väsentligheterna. Shopping. Fast jag hade en annan önskan också, jag hade nämligen luskat ut att på Selfridges finns en tatuerar-studio. Jag har gått och sugit på den karamellen ett bra tag, och det här kändes som ett bra valt tillfälle. Sista dagen i London blev det en liten tattis på min högra ankel. Jag har aldrig gjort en liten tatuering förut, så jag blev förvånad över hur lite den blödde efteråt, och hur snabbt den slutade ömma. Min syster ville inte vara sämre. Efter många "ska jag, ska jag inte" så tog hon mod till sig och piercade näsan! Så vi kom hem med varsin lite annorlunda souvenir. Jag var sugen på en näspärla jag med, men vad som inte lockade mig var att rengöra den tre gånger om dan i minst två månader - och tur var väl det, för på flygresan hem blev jag rejält förkyld. Riktigt så roligt tycker jag nog inte att det är med smärta. Brrrr!
Vad jag köpte i London? Så fort jag orkat fotografera prylarna så dyker de upp här. Watch out for London, del två.

London

2005-08-21T18:11:00.000+02:00

Ja, det är alldeles fantastiskt och alldeles sant - jag åker till London på tisdag. Så till den stora frågan; Var hittar jag alla trevliga garnaffärer? För de finns väl? Någon som vet?

Ny knapp

2005-08-13T18:28:00.000+02:00

Jag har gjort en ny knapp. En som bättre matchar min blog, eller rättare sagt den matchar så bra så att den smälter in i bakgrunden. Men jag är nöjd. Annars inget nytt. Jag stickar på, och är glad för det. Uppdaterar mig lite om läget på alla er andras bloggar eftersom jag ju missat en del. Så vad mer kan man begära en lördagkväll? En kopp te kanske. Japp.

Jag har ett Projekt

2005-08-11T17:57:00.000+02:00

Hipp hipp hurra! Lillebror med flickvän har idag klarat sina körteoriprov, och jag har äntligen ett stickprojekt på gång. Ett som jag inte vill repa upp så fort jag börjat på det. Det är Donna av Caryn Lantz som fångat mitt intresse. Jag gör den i Marks & Kattens "MiXaT", ett melerat ull/akrylgarn i svart och grått. Håll tummarna för att det blir bra!

Ikväll skulle jag ha varit på Skansen och lyssnat på Lars Winnerbäck & Hovet. Men, den planen smiddes när jag var pigg och mådde bra. Idag orkade jag inte ens promenera femhundra meter till centrum. Tur då att det finns mobiltelefoner, jag ska ringa till syrran och lyssna ändå. (Kanske inte på hela konserten dock.)

Nu blev det visst kortslutning i hjärnan, eller nåt. Jag har väl ansträngt mig för mycket. Med andra ord: Dags att lägga sig i sängen med stickningen! (Fast jag måste ropa ett litet "tjohoo!" till. Jag känner något som liknar GLÄDJE. Wow.)

Sanningens minut

2005-07-23T21:12:00.000+02:00

Det är lika bra att jag erkänner direkt. Det blev ingen sjal. Det blev en tredjedels sjal. Och några provlappar.
En sak har jag konstaterat; Det är mycket roligare att sticka än att virka! Tycker jag. Men för att övergå till det väsentliga ...

Bröllopet. Min kära storebror och hans käresta gifte sig den nionde juli i Nordsjö kapell någonstans i Hälsingland. Vi var dryga sjuttio gäster som bevittnade detta mycket vackra bröllop. Jag blev så rörd att jag kände några små tårar sippra ur ögonen - men jag hade fullt sjå med att se till så att min bedårande guddotter Svea inte förde alltför mycket väsen OCH att fotografera brudparet. (Med darrande händer, ska tilläggas.)
Allt gick som det skulle, festen hölls på parets gård, gästerna gick tips-promenad medan vi andra (alltså närmsta familjemedlemmarna) dukade bord, hackade grönsaker, rörde ihop sallader, agerade barnvakter ... you name it, we did it.
Å, men det gjorde vi så hjärtans gärna! Själv tror jag att jag gick på nån slags adrenalinkick, alla mediciner jag äter brukar annars få mig däckad åtminstone ett par timmar på dan. Den här dagen fanns inget utrymme för sömn. (Ok, jag erkänner. Jag hade faktiskt ändrat intaget för att kunna hålla mig vaken. Vad gör man inte?)

Och klänningen då? Jo, jag köpte en till. En svart med små mörkrosa blommor. Den satt helt ok - den första kvarten. Hur kunde jag glömma bort att crinklad viscose liksom blir slät, och därmed utvidgar sig, av kroppsvärme?! Resultatet blev att jag gick omkring i ett tält. Nåja. Får jag gnälla lite till? Jag såg förfärlig ut i håret. Eftersom jag svettas floder även när det inte är varmt och soligt så hade jag dagen till ära ett hårband. Jag har sett fotografier. Det var inte snyggt. Så, nu är jag färdig.

Stickning? Tja, jag försöker mig på att sticka barnsockor. Det är första gången, och jag vet inte alls hur jag ska få ihop det med häl och allt, men det lär väl visa sig. Annars stickar jag mest i huvudet. Alltså jag tänker på allt jag vill sticka, men jag har inte kraft att börja med nåt. Som vanligt, med andra ord. Suck! När ska jag bli "normal"??

Otrohet

2005-06-23T23:51:00.000+02:00

Är jag otrogen? Vet inte. Men jag virkar. Det är mitt första seriösa försök sedan grytlappstiden i barndomen. Orsaken till att jag för tillfället övergett stickningen är att jag ska på bröllop i sommar, närmare bestämt om två veckor, och till det behöver jag en sjal och den måste vara väldigt snabbtillverkad. Jag har letat och letat, och till sist hittat ett mönster som jag klarar av och som går hyfsat fort, men nu har jag plötsligt blivit osäker. Passar den verkligen färgmässigt till klänningen? Eller skär det sig? Kanske hinner jag göra en helvit också? Den jag nu jobbar på är en tråd vit och en tråd syren, och klänningen är syrenfärgad med blommor i vitt och i nåt som jag bestämmer är en blandning av vinrött och cerise. Orsaken till att jag måste ha en sjal är att jag ju sedan i vintras har gått upp i vikt, 21 kilo. Jag kisar i provrummen när jag motvilligt inhandlar mig en helt ny garderob i storlek 44/46 istället för 38. Vill inte se. Tycker inte om det jag ser.
Dessutom har jag två stora tatueringar, en på vardera överarm. Jag trivs med dem och anser att de är en del av mig, men inser att de trots det inte ser så snygga ut till klänningen. Kanske för att blommorna på armarna är röda. Eller bara för att de är så iögonfallande. Hursomhelst. En sjal ska det bli. Eller två.

Brudparet är min storebror och hans Annicka. Jag har fått frågan om jag kan sjunga något på bröllopet, men hu! det vågar jag inte. Kanske om de hade gift sig nästa sommar, så jag hade hunnit utveckla min röst för solosång lite mer. Bordskavaljer förresten, vem vill ha en sån? Jag har min guddotter Svea som förstahandsval. Då blir det inga krystade samtals-försök, mera i stil med "E mamma? E pappa? E Glim?" Stort flin. "Catlin. Ea äta." Ett samtal helt i min smak.

Tillbaka till klädproblemet. Jag har faktiskt köpt en klänning till, en linne-sådan i klassisk linne-beige. Men jag tycker jag ser ut som en stoppad korv i den! Och så blir det ju så skrynkligt. Men vilken jag än väljer så måste jag ha ett par skor till. Hur ska jag hinna?

Suck. Virknålen kallar på mig. Skynda, skynda. Imorgon är det midsommar och den ska jag tillbringa i karusellerna på Grönan. En glad och solig midsommarhelg önskar jag er alla!

Ostickiga äventyr

2005-05-08T01:04:00.000+02:00

Jag har varit på fest. Jahaja, kanske du tänker. Men om du kände mig lite bättre så skulle du kanske plocka fram spritpennan och klättra upp på en stege för att rita det berömda korset i taket. Varför? För att jag så sällan går på fest, blir bjuden på fest, orkar gå på fest, vill gå på fest ... och så vidare.

Men när lillbrorsan med sambo bytt till sig en jättefin trea, och jobbat dag och natt i två veckor för att få fason på den, och när jag sovit flera timmar på dagen för att orka vara uppe på kvällen, och när jag och lillsyrran köpt en karaoke-converter till dem i inflyttningspresent - ja då blev det fest!

Det började väldigt segt eftersom det var hockey på tv ... tänk dig tjugo pers som sitter på ett inflyttningsparty och tittar på tv. Suck. Så småningom blev det dock karaoke och därmed fullt ös. Och en massa människor som undrade om vi var stora- eller lillasystrar förstås. Och vi svarade som vi brukar; Gissa!
Jag har alltid lika roligt åt det, för trots att det är hela åtta år mellan mig och min syster, och hon alltså är yngre, så gissar nästan alla på att hon är äldre än jag. Det beror nog mer på att jag ser ut som en barnrumpa än på att min syster ser gammal ut, för det gör hon då verkligen inte. Så ikväll har jag fått vara allt mellan sjutton och tjugonio. Hur gammal jag egentligen är? Man ska ju aldrig fråga om en kvinnas ålder men okej då. Jag är 32. Och ett halvt.

Ett litet varningens ord bara: Om du tänker gå på fest och vara nykter, och festen innehåller karaokesång - ta med öronproppar. Burr. Huvva. Hu.

Idag är mina tankar hos

2005-04-30T16:45:00.000+02:00

min goa vän Rose-Marie som fyller år! Grattis, grattis, och pussa Lazy från mig!

Kofta till flickbebis

2005-04-29T08:30:00.000+02:00

På bilden i mitt förra inlägg ser koftan ganska röd ut ... i verkligheten är den mer rosa (eller cerise). Jag använder garnet Tilda från Svarta Fåret - hälften bomull, hälften akryl. Jag använder stickor tre istället för de rekommenderade tre-och-en-halvorna. Allt detta på inrådan från garnaffärsinnehavaren. Men kanske borde jag gått ner ett halvt steg till? Det är bara det att ... jag tror inte att jag står ut med att sticka med så tunna, tunna stickor! Nu blir det som det blir och jag jobbar aktivt på att förtränga existensen av den där felstickade maskan som lyser med sin närvaro på ärmen. Så. Puts väck. Borta! Himlans praktiskt.

Nu ska jag göra mig presentabel så att jag sen kan gå ut på gården och sätta mig på favoritbänken i solen. Ett perfekt ställe att sitta och sticka på.

Titel?

2005-04-28T23:18:00.000+02:00

Nu var det väldigt länge sen jag skrev. Först orkade jag inte skriva, och sen orkade jag inte sticka och då kändes det inte som att jag hade nåt att skriva om, och sen började jag sticka men orkade ändå inte blogga - men NU!

Jag har haft en period med mycket depp, ångest och apati. Det låter inte roligt, jag vet, och det är säkert väldigt tråkigt att läsa om också, men det är hursomhelst det som är anledningen till min frånvaro.

Jag har lagt märke till en sak hos mig själv, nämligen att när jag börjar sticka på ett nytt projekt så går jag alltid till min garnaffär och köper nytt garn! I stället för att plocka ur lagret. Hmm. Undrar varför jag gör så? Det är ju inte så att jag bara har fula, ruggiga garner liggandes. Hur gör du?

Mitt pågående projekt är en kofta till en liiten, liiten flickbebis. Hon var elva dagar när jag först såg henne, och den lilla krabaten inspirerade mig till att börja sticka igen. Det är jag väldigt glad för. Jag har stickat ena framstycket, ena ärmen och precis börjat på bakstycket. Så här ser det ut:

Beskrivningen har jag hittat i bland annat boken Sparat av Celia Dackenberg.

Mer? Jag handlar mycket på loppis/second hand nu; garn, stickböcker- och tidningar, böcker. Nu är det faktiskt hög tid att lägga sig under täcket och läsa lite. Jag känner mig plötsligt jättetrött.
Godnatt.

Ännu en vända på sjukhuset

2005-03-21T21:52:00.000+01:00

Den här gången stannade jag bara tio dagar. Men usch. Jag har varit hemma i två veckor men inte orkat vare sig blogga eller sticka.

Alltså, jag tror det är nåt fel på mig ... jag vill sticka, jag har massor av garner, inspiration finns ju precis överallt och ändå, ändå vet jag inte vad jag vill göra. Jag har några garner som jag är så glad för och tycker är så fina, men ingenting "duger" liksom åt dem. Känslan jag har är att det måste bli perfekt bara för att garnet är så fint. Så istllet blir det ingenting. Det är nästan som att jag är kär i mina garnnystan! Är det bara jag som är sån här, eller finns det fler?

Hursomhelst. Jag ska sticka ett par pulsvärmare åt min syster, för hennes kappa har lite korta ärmar. Vet inte om man stickar dem på två stickor och sen syr ihop, eller om det ska vara strumpstickor så att det blir som en tub? Något tips?

Jag är sanslöst trött nu. Det har varit en jobbig dag. Det absolut sorgligaste är att min farbror dog idag. Troligtvis var det hjärtat som la av. Så sent som i förrgår tänkte jag att jag kanske skulle ta och ringa honom. Det blev inte av, och nu är det försent.

Vila i frid, Eilert.

Snörvel

2005-02-21T20:04:00.000+01:00

Jag är sjuk. Dyngförkyld. Orkar bara sitta uppe korta stunder, men kan inte sova för antingen fryser jag eller svettas. De korta stunder jag ändå somnar drömmer jag mardrömmar. Fy! Jag orkar inte ens sticka, inte en maska har det blivit sen i lördags kväll. Om jag skulle ta och skriva något positivt ... tjaa ... Jo, jag har ringt till en god vän idag, som jag inte har pratat med på alldeles för länge. Sen skickade jag ett mail till henne med en länk till Barbros Stickning; jag tycker hennes marsvinsklänningar är helt underbara! Tokigt men väldigt gulligt. Nu ska jag ägna mig åt att dricka te och läsa alla er andras bloggar istället.

Om du har behov av att känna dig normal ...

2005-02-19T22:45:00.000+01:00

Jag gillade serien Ally McBeal. De, och framför allt hon, gjorde så tokiga saker så att jag fick känna mig väldigt normal och vanlig. Inte för att jag skulle vara så särskilt konstig eller ovanlig, men de gånger då jag kände mig lite knasig så kunde jag alltid trösta mig med att Ally var knasigare.

Så, tillbaka till dagens titel: Jag bjuder dig idag på möjligheten att få känna dig väldigt normal och vanlig. Läs och häpna.

Jag stickar som bekant en mössa till min syster. En blå mössa. Jag brukar sticka en stund innan jag somnar, tycker det är ett trevligt sätt att avsluta dagen på. Så gjorde jag också igår kväll, några varv hann jag med innan jag slocknade. Klockan fyra vaknade jag igen, pigg och hungrig. Det var ju mindre bra, med tanke på att jag skulle upp klockan åtta och vara fit for körhelg. Nåväl, jag åt en smörgås (jag kan bara inte somna när jag är hungrig!) och somnade lyckligtvis om. Vaknade som planerat och sjöng som planerat. Så långt allt väl.

Nu hoppar vi fram några timmar, till ungefär klockan halvsju ikväll. Syster kommer på besök och vill såklart se hur långt jag kommit på mössan. Jag sträcker handen mot golvet nedanför sängen (ett alldeles naturligt ställe att lägga stickningen på), men hittar den inte. Bestämmer mig för att använda ögonen också. Hittar ett blått litet nystan. Hittar ett till. Ingen stickning. Konstigt! Vid det här laget har även Syster börjat krypa på golvet i jakten på den försvunna stickningen. Hon hittar ett pyttelitet nystan blått garn, och något som närmast kan beskrivas som en trasselsudd. Plötsligt skymtar jag under en bok en blå Inoxal-sticka och utropar förtjust; "Här är den!"

Men - stickorna är tomma! Med tomma menar jag alltså; inget garn. Ingen stickning. Ingenting, bara ett par blåa stickor. VEM HAR SNOTT MIN STICKNING?! Jag är förstummad. Syster kommer med olika förslag: "Du kanske tog med den till kören, den kanske ligger i nån väska, är du säker på att det var de stickorna?" Jag är säker. Stensäker. Min stickning är puts väck. Jag har ingen illvillig sambo att beskylla. Ej heller något hungrigt husdjur. Det enda svaret jag kan finna är detta; JAG HAR SJÄLV REPAT UPP DEN. OCH NYSTAT UPP GARNET. Om jag minns det? Nä. Förstår varför? Nä. Undrar om jag blivit tokig? Ja. Längtar efter Ally McBeal.

---

Nå. Skam den som ger sig. Jag öppnade locket på min välfyllda garnkorg och erbjöd storsint Syster att välja fritt. (De många väldigt små nystanen lockar inte längre.) Nu blir det en vit mössa. Funderar allvarligt på att låsa in den nånstans på nätterna. Jag gillar att sticka, men jag vill ju gärna att det ska BLI nåt.

Jenny, du har inte nåt gammalt Ally-avsnitt sparat nånstans? I´m in desperate need.