Dilemma
Jag har hundratals nystan i olika färger och kvaliteter. Jag har tillgång till hur många beskrivningar som helst. Jag har massvis med stickor, både raka och runda, i olika tjocklekar. Jag har lust att sticka, lust att skapa. Jag har tid.
Så varför vill det sig inte? Det förstår jag faktiskt inte. Jag VILL så gärna, men jag FÖRMÅR inte. Eller visst förstår jag. Utbränd och deprimerad, orkar inget, vill inget, förmår inget. Men jag mår ju bättre nu? Jag skulle kunna sticka flera timmar varje dag! Det skulle vara så jätteroligt! Snälla, ge mig lust, ork och förmåga. Någon?!
skrivet av Cath @ 13:19
5 kommentarer:
Har du något garn framme?
Lägg fram garn och stickor.... låt det ligga, gosa lite med det....
Rätt som det är får du lite lust OCH ork, samtidigt. Men det får inte vara för jobbigt att sätta igång.
Ta det lugnt! Om du försöker pressa dig själv låser det sig bara ännu mer. Marika hade ett bra tips, framförallt det att gosa lite med garnet.
Har själv varit i din situation och mår mycket, mycket bättre nu men fortfarande kan det vara som att gå med skor av bly. Man vill men man kan inte. Det gäller hela tiden att lyssna till sin själ. Nu vet ju inte jag vad som lett till att du befinner dig i den situation du har idag men jag vet varför jag hamnade i min. Och mig själ var den jag aldrig lyssnade på. Då försökte den göra sig hörd genom att kroppen slutade fungera.
Så du, tjejen, ta det lugnt och försök bara njuta av färger, strukturer och dofter från ditt garn. Resten kommer så småningom!
Varma hälsningar,
Annelie
Håller med de andra.
När jag var utbränd och sjukskriven så lånade jag alla stickböcker de hade på biblioteket (några i taget). Bara för att titta och njuta av bilderna.
Sen köpte jag ett nystan av var färg i en garnserie och lekte med vantar. Tyvärr visade det sig att för att få ihop ett helt par av vantar fick jag
a) göra den andra vanten som ett negativ av den första
b) köpa ett nystan till av alla kulörer. :-)
Vantandet tog slut långt före garnet men nu är det också definitvt slut efter ytterligare några projekt med tiden.
Instämmer helt med föregående skrivare.
Njut av dina garner, att låta sig stressas av dem och få dåligt samvete(?) hjälper inte. Att stressa fram ett project utan inspiration är inget vidare, det är först när kreativiteten och nyfikenheten väx som det börjar vara roligt igen. Så ta det med ro, du har många lustfyllda stickdagar framför dig, ingen anledning att stressa.
Om det inte går, så går det inte. Just nu, förslag: gå långpromenader och ge dig tid att längta efter stickorna och garnerna och färgerna... eller sitt i solen när den är framme och bläddra i dina favorit tidningar och böcker. Ta det lugnt och stressa inget. Börja med ett litet projekt som tar en kväll, eller diskutera garn och stickning, jag blir alltid inspirerad att börja när jag umgås med stickande människor! :-)
Lycka till. PS: Pulsvärmare är roliga att leka med, i olika garner och färger och med påsydda pärlor eller broderier eller...
kram
Skicka en kommentar
<< Hem