Donna bildbevis

Så går det utan assistent. Till höger (om man tittar noga) syns resårdelen som ska ge tröjan den perfekta passformen på min nya, kurviga kropp.

Förresten, jag behöver tips på en outstanding namn-givnings-fest-present till en då sju månader ung tjej. Det räcker inte med att sticka en tröja, det ska helst vara något snyggt och användbart och där hennes tre namn finns med ... hjälp?!

Uppdatering Donna

Det går framåt med min Donna, sakta men säkert. Med betoning på sakta. Jag har stickat en 36 centimeter på bakstycket, och så har jag gjort mudden på framstycket. Anledningen till det snigel-aktiga tempot verkar vara min depression ... jag vill, men det blir liksom inget gjort.
Detta gäller allt jag vill/bör göra. Jag har tidigare inbillat mig att stickningen har haft en alldeles egen prioritering, men det verkar inte vara sant ... Nå, än så länge går det framåt som sagt och jag är glad för det. Garnet delar sig hela tiden och det är ett stort minus, men i det stora hela är det en trevlig stickning. Bildbevis på gång, så fort min ftp-överföring funkar som den ska.

London, del ett.

Tack Marie, för tipset om Liberty. Det gjorde att jag lättare kunde googla fram information och bittert konstatera att det bara fanns två ställen att köpa garn på i centrala London; Liberty och John Lewis. På det senare stället lärde jag mig ett nytt roligt ord; haberdashery. Ett ord som visade sig betyda rätt och slätt "sybehör" - om vi inte hade varit i USA för då hade det betytt "herrekipering". Nåja. Vi hade fantastiskt roligt de tre dagarna vi var där, och när vi plötsligt råkade befinna oss utanför JL så var vi ju tvungna att gå in, trots att jag läst att där skulle vara stressigt och mycket folk. Det var det. Och garnerna var dyra. Dyra, men ack så gosiga. Hursomhelst, det gick inte att titta på ett garn utan att känna av denna stress och expediternas liksom otåliga blickar, så vi gick därifrån tomhänta. (Nästan. Jag köpte faktiskt ett gäng röda trollsländor att sy fast på min nyinköpta väska för att piffa upp den lite.)

Tja, och Liberty hamnade vi liksom aldrig på. Fast jag hade ingen förhoppning om att det skulle vara billigare där, så det var lika bra. Att släppa lös min syster och mig i en storstad så där, det kan bara sluta på ett sätt. Som de shopaholics vi är (jag i alla fall) rände vi in i varenda affär som såg intressant ut och det var ju i princip varenda en. Vi power-vilade på närmaste Starbucks och fortsatte sen med väsentligheterna. Shopping. Fast jag hade en annan önskan också, jag hade nämligen luskat ut att på Selfridges finns en tatuerar-studio. Jag har gått och sugit på den karamellen ett bra tag, och det här kändes som ett bra valt tillfälle. Sista dagen i London blev det en liten tattis på min högra ankel. Jag har aldrig gjort en liten tatuering förut, så jag blev förvånad över hur lite den blödde efteråt, och hur snabbt den slutade ömma. Min syster ville inte vara sämre. Efter många "ska jag, ska jag inte" så tog hon mod till sig och piercade näsan! Så vi kom hem med varsin lite annorlunda souvenir. Jag var sugen på en näspärla jag med, men vad som inte lockade mig var att rengöra den tre gånger om dan i minst två månader - och tur var väl det, för på flygresan hem blev jag rejält förkyld. Riktigt så roligt tycker jag nog inte att det är med smärta. Brrrr!
Vad jag köpte i London? Så fort jag orkat fotografera prylarna så dyker de upp här. Watch out for London, del två.