Ostickiga äventyr

Jag har varit på fest. Jahaja, kanske du tänker. Men om du kände mig lite bättre så skulle du kanske plocka fram spritpennan och klättra upp på en stege för att rita det berömda korset i taket. Varför? För att jag så sällan går på fest, blir bjuden på fest, orkar gå på fest, vill gå på fest ... och så vidare.

Men när lillbrorsan med sambo bytt till sig en jättefin trea, och jobbat dag och natt i två veckor för att få fason på den, och när jag sovit flera timmar på dagen för att orka vara uppe på kvällen, och när jag och lillsyrran köpt en karaoke-converter till dem i inflyttningspresent - ja då blev det fest!

Det började väldigt segt eftersom det var hockey på tv ... tänk dig tjugo pers som sitter på ett inflyttningsparty och tittar på tv. Suck. Så småningom blev det dock karaoke och därmed fullt ös. Och en massa människor som undrade om vi var stora- eller lillasystrar förstås. Och vi svarade som vi brukar; Gissa!
Jag har alltid lika roligt åt det, för trots att det är hela åtta år mellan mig och min syster, och hon alltså är yngre, så gissar nästan alla på att hon är äldre än jag. Det beror nog mer på att jag ser ut som en barnrumpa än på att min syster ser gammal ut, för det gör hon då verkligen inte. Så ikväll har jag fått vara allt mellan sjutton och tjugonio. Hur gammal jag egentligen är? Man ska ju aldrig fråga om en kvinnas ålder men okej då. Jag är 32. Och ett halvt.

Ett litet varningens ord bara: Om du tänker gå på fest och vara nykter, och festen innehåller karaokesång - ta med öronproppar. Burr. Huvva. Hu.