Snörvel

Jag är sjuk. Dyngförkyld. Orkar bara sitta uppe korta stunder, men kan inte sova för antingen fryser jag eller svettas. De korta stunder jag ändå somnar drömmer jag mardrömmar. Fy! Jag orkar inte ens sticka, inte en maska har det blivit sen i lördags kväll. Om jag skulle ta och skriva något positivt ... tjaa ... Jo, jag har ringt till en god vän idag, som jag inte har pratat med på alldeles för länge. Sen skickade jag ett mail till henne med en länk till Barbros Stickning; jag tycker hennes marsvinsklänningar är helt underbara! Tokigt men väldigt gulligt. Nu ska jag ägna mig åt att dricka te och läsa alla er andras bloggar istället.

Om du har behov av att känna dig normal ...

Jag gillade serien Ally McBeal. De, och framför allt hon, gjorde så tokiga saker så att jag fick känna mig väldigt normal och vanlig. Inte för att jag skulle vara så särskilt konstig eller ovanlig, men de gånger då jag kände mig lite knasig så kunde jag alltid trösta mig med att Ally var knasigare.

Så, tillbaka till dagens titel: Jag bjuder dig idag på möjligheten att få känna dig väldigt normal och vanlig. Läs och häpna.

Jag stickar som bekant en mössa till min syster. En blå mössa. Jag brukar sticka en stund innan jag somnar, tycker det är ett trevligt sätt att avsluta dagen på. Så gjorde jag också igår kväll, några varv hann jag med innan jag slocknade. Klockan fyra vaknade jag igen, pigg och hungrig. Det var ju mindre bra, med tanke på att jag skulle upp klockan åtta och vara fit for körhelg. Nåväl, jag åt en smörgås (jag kan bara inte somna när jag är hungrig!) och somnade lyckligtvis om. Vaknade som planerat och sjöng som planerat. Så långt allt väl.

Nu hoppar vi fram några timmar, till ungefär klockan halvsju ikväll. Syster kommer på besök och vill såklart se hur långt jag kommit på mössan. Jag sträcker handen mot golvet nedanför sängen (ett alldeles naturligt ställe att lägga stickningen på), men hittar den inte. Bestämmer mig för att använda ögonen också. Hittar ett blått litet nystan. Hittar ett till. Ingen stickning. Konstigt! Vid det här laget har även Syster börjat krypa på golvet i jakten på den försvunna stickningen. Hon hittar ett pyttelitet nystan blått garn, och något som närmast kan beskrivas som en trasselsudd. Plötsligt skymtar jag under en bok en blå Inoxal-sticka och utropar förtjust; "Här är den!"

Men - stickorna är tomma! Med tomma menar jag alltså; inget garn. Ingen stickning. Ingenting, bara ett par blåa stickor. VEM HAR SNOTT MIN STICKNING?! Jag är förstummad. Syster kommer med olika förslag: "Du kanske tog med den till kören, den kanske ligger i nån väska, är du säker på att det var de stickorna?" Jag är säker. Stensäker. Min stickning är puts väck. Jag har ingen illvillig sambo att beskylla. Ej heller något hungrigt husdjur. Det enda svaret jag kan finna är detta; JAG HAR SJÄLV REPAT UPP DEN. OCH NYSTAT UPP GARNET. Om jag minns det? Nä. Förstår varför? Nä. Undrar om jag blivit tokig? Ja. Längtar efter Ally McBeal.

---

Nå. Skam den som ger sig. Jag öppnade locket på min välfyllda garnkorg och erbjöd storsint Syster att välja fritt. (De många väldigt små nystanen lockar inte längre.) Nu blir det en vit mössa. Funderar allvarligt på att låsa in den nånstans på nätterna. Jag gillar att sticka, men jag vill ju gärna att det ska BLI nåt.

Jenny, du har inte nåt gammalt Ally-avsnitt sparat nånstans? I´m in desperate need.

Bilder på tröjan

kommer här:




en detaljbild på rullkragen:


Jag är väldigt trött på att sticka i allt som heter grått eller svart nu, så jag lyckades övertala syrran att en blå mössa blir jättefint. Hon gick på det (eller så är hon bara snäll), så nu blir det en vuxenhjälm. Eller vad jag nu ska kalla det. Det känns så långt att skriva "babyhjälm i vuxenstorlek", fast nu har jag ju gjort det också. Jag hade kommit en bra bit när jag imorse bestämde mig för att repa upp hela alltet. Ibland önskar jag att jag inte var så petig. När jag tänker efter så är jag ju långtifrån alltid det, men idag var väl en sån dag.

Hursomhelst. Imorgon ska jag vara hemma och vila (läs: sticka, i sängen) så att jag orkar med körövning på kvällen och på lördag. Det är vår så kallade körhelg och jag vet av erfarenhet att det blir intensivt. Kul men jobbigt. Alla andra som känt på utbrändhet känner säkerligen igen fenomenet som jag kallar "baksmälla". Så fort jag gjort något, ack så litet, så reagerar min kropp med att protestera kraftfullt. Det börjar susa i huvudet, kroppen blir alldeles tung och jag ramlar ihop i fosterställning under ett gäng täcken och fryser mig till sömns. Berg- och dalbana är ett ord som väldigt bra beskriver min vardag. Men jag klagar inte (så ofta), att sticka i sängen är inte alls dumt och en bra film och några chokladpraliner gör det hela ännu bättre.

När jag igår kväll tittade in på Annas Trasselsida så blev jag alldeles exalterad bara av tanken på att kunna bidra med något virkat till kommande Stitch ´n Bitch-boken. Här började jag prata med mig själv: -Hmm, men jag virkar väl inte? -Jo, ibland. -Gör jag? Vaddå för nåt om jag får fråga? -Mjaa, men jag lånade ju en bok om virkning sist jag var på biblioteket. -Ja, det gjorde jag ju faktiskt! Det måste betyda något. It's a sign! -Mjaa, lugna ner mig lite nu. -Jo, men faktiskt, det var ju för att jag så gärna ville börja virka som jag lånade boken. -Ja, men dåså, då sätter vi väl igång med nåt kreativt! Stitch ´n Bitch - Here we come!

Ungefär så lät det när Cathrine och Cathrine diskuterade Projekt Vill-gärna-ha-nåt-med-i-den-boken. Vi får väl se hur det hela fortlöper.

Jag har en fråga till alla er som läser här. FINNS det några bra, intressanta, roliga tidningar som handlar om stickning och som går att få tag på runt Stockholmstrakten, eller finns det engelskspråkiga dito som man kan köpa eller rent av prenumerera på? Förr i tiden fanns ju Allt om Handarbete. Nu finns bara Ingelise. Eller har jag missat några väsentligheter? Snälla, berätta allt du vet i detta ämnet, då blir jag så glad, så glad.

Vill ha mer färg i mitt liv!

Äntligen färdig med min tröja. Nu väntar jag bara på att mottagaren ska gå med på att förevigas med den på, så att jag kan lägga in en bild här. Ja, jag vet, monteringen tog en himla tid, men det är ju så mycket roligare att sticka än att sy!
Jag har börjat på ett nytt projekt, min syster vill ha en sån hjälm-mössa som barn brukar ha. Såg på Stickigt att mönster finns i Sparat av Celia Dackenberg, tack för det! En tur till biblioteket och vad hittade jag väl där om inte just nämnda bok. Perfekt. Nu gäller det bara att anpassa beskrivningen till storlek vuxen. Vet just inte om jag är så bra på det, men jag får väl prova mig fram.

Idag har jag fyndat i liten skala, på second hand-butiken. Köpte ett nystan Kattens ullgarn, rött, och två nystan ceriserosa garn som är i ull/akryl. Det är såna färger jag vill sticka i, men nej, systra vill ha en svart mössa. Jag har en mössa till på gång, tröjmottagaren vill ha en i matchande garn (som alltså är grå/svart/vit Raggi). Svart och grått verkar vara min lott just nu. Fast jag klagar egentligen inte. Ja kanske lite då. Men mest är jag glad över att de vill ha nåt, eftersom jag inte har lust att sticka till mig själv just nu.

Kanske jag kan smyga dit en gecko i pärlor framme i pannan på hjälmmössan?!

Portabla intressen

Den senaste veckan har jag ägnat åt att leta portabla inspelningsmöjligheter för sång. Har köpt, provat och lämnat tillbaka två olika varianter & beställt en tredje som jag nu sätter mitt hopp till. Kanske kommer den imorgon, det vore bra, för då kan jag prova den under körövningen som är på kvällen. Det vore faktiskt väldigt bra med tanke på att jag innan dess ska på sånglektion ... hoppas, hoppas!

När jag hade varit och beställt denna lilla apparat gick jag in på Gino´s för att vila en stund i deras sköna soffor och dricka Chai Latte. Mysigt. När jag satt där så tänkte jag naturligtvis på stickcaféer och caféstickning - en annan slags portabel aktivitet. Stickningen är ju så fantastiskt bra på många sätt, och just att jag kan ta med mig den i princip överallt, det uppskattar jag!
Inte för att jag hade någon med mig idag. Hmm. Min tröja kändes för stor för att släpa på, och det är väl den begränsningen som finns. Och jo, jag har sytt ihop den men har fortfarande kragen kvar att sticka. Igår köpte jag en rundsticka för jag hade ingen som passade. Jag har till och med plockat upp maskorna. Men det är något som gör att jag liksom skjuter på det hela. Jag tror att det beror på att jag inte har bestämt vad jag ska göra härnäst - och helt utan stickning vill jag ju inte vara!

Igår kväll var jag på något helt nytt och annorlunda, nämligen Linedance! Jag fick ett infall och anmälde mig i måndags till en kurs i denna dans. Lokalen är belägen väldigt nära mitt hem, bara att gå rakt över gatan så är jag där. Ytterst praktiskt och bekvämt. Vi fick lära oss 2 olika danser, och det var kul! Fast jag fick ont i fötterna. Behöver ett par dansskor. Suck. Fast jag fick lära mig av en bugglärare att maskeringstejp funkar bra, bara att tejpa på sulan så får man ett bättre glid.

Nä. Dags att äta, leta inspiration och sticka, i nämnd ordning.

Funderingar en onsdagförmiddag

Jag har äntligen stickat klart alla delar till herrtröjan och har nu alltså bara monteringen kvar. Åå, vad jag tycker det är trist, och inte blir det bättre av att jag gör fel hela tiden! Är man så ouppmärksam som jag tydligen är så blir det inte bättre än att man får sy ihop axlarna icke mindre än sex gånger! Ja, jag vet det låter inte klokt men så blev det. Jag ska inte tråka ut er med att berätta hur det kunde bli så ... men usch!

Nåja, hursomhelst så funderar jag en massa på vad som ska bli mitt nästa projekt. Jag vet inte riktigt vad jag är sugen på, något litet tror jag, som går fort att slutföra. Något färgglatt. Några klädesplagg till mig själv har jag alls ingen lust att sticka, för jag har gått upp i vikt, femton kilo på två månader, och nu känner jag inte igen min kropp! Inga kläder passar. Det känns obehagligt. Hu. Kanske ska jag göra en väska, eller ett mobilfodral, eller ... något dubbelstickat? Men vad?

Jag gick ner till mitt källarförråd igår, hade ett vagt minne av att det skulle finnas en påse med garn där någonstans, och hurra det gjorde det! Sju hekto av ett rött ullgarn och lite rester av annat. Min syster ville ha ett lite tunnare garn till sin kurs i pärlstickning, och det fanns där också. Allt som allt ett bra besök.

I eftermiddag ska jag ge mig ut på jakt efter en minidisc eller något liknande och en stereomikrofon. Jag sjunger i kör, och efter att i åtta år ha sjungit tenorstämman ska jag nu byta till altstämman, och det kan kräva en inspelningsmöjliget eftersom alla stämmor ska läras om. Ett digert arbete. Men kul!
Kanske ska jag ägna mig lite åt Projekt Montering tills dess. Ja, så får det bli.