Progress
heter det väl på engelska ... framsteg alltså, med tröjan som det stickas flitigt på till den ena konstiga filmen efter den andra. Jag är expert på att hyra just konstiga filmer, i alla fall om man frågar dem som brukar se film med mig. Men idag gjorde jag ett riktigt kap, hittade en film som var alldeles jättefin! Jag till och med grät några tårar på slutet. Det brukar jag inte göra så ofta, men det kändes skönt faktiskt.
Och tröjan då? Jo, jag håller på att avmaska för halsringningen på framstycket. Hej, vad det har gått! Bara ärmarna kvar och så förstås den ack så trista monteringen .... men, men. Jag bara måste sticka något färgglatt snart, för nu har det varit grått och svart så mycket. Först en halsduk och sen en halsduk till och nu en tröja, allt i samma färg. Nä, fram för lite rött och cerise, eller nåt annat skoj.
Vet ni, jag kan inte låta bli att förundras över allt som ni lyckas producera, jag menar: här sitter jag och är sjukskriven och har därmed massor av tid att sticka och blogga, men ändå upplever jag att jag inte hinner. Och när jag surfar runt på allas era bloggar så blir jag, som sagt, förundrad över allt ni hinner! Jag måste ha missat något, helt enkelt. Något väsentligt. Undrar vad? Hmm ....
En annan sak jag har undrat över är - köper ni garn först och sen hittar något att göra av det, eller hittar ni först något ni vill göra och sen letar upp garnet? (Eller för all del spinner garnet själva, som vissa av er gör.) Jag gör nog det förstnämnda, oftast i alla fall. Kanske därför jag har så mycket liggande som jag inte vet vad jag ska göra av? Hum, något att tänka på.







